Min systers äldsta son heter Oscar. Han är min gudson och en kär kusin till Lyckeli. Det var Oscar som var här då Lyckeli släppte taget och började gå på riktigt och både en och två gånger har Oscar fått en redig, spontan puss rätt på truten av Lyckeliten. Igår var vi iväg för att fira honom då han fyllde 11 för några dagar sedan. God mat och trevligt sällskap är standard hos syrran, så jag har slutat bli förvånad, men är ju alltid lika glad åt det. Lyckeli har släppt det där blyga nu och lattjar järnet med mormor, moster Maja och de andra, skrattar högt och jagar katterna. "Maaaaaoo" säger hon lyckligt och springer fram till Bamsen och Amanda, som lugnt ligger kvar då Lyckeli klappar så fint, så fint.

Bus med moster Maja!

Oscar väntar på att få skära upp sin tårta, och Elias och Teo ser inte helt osugna ut heller.

Lyckeli gillar hästar. I och för sig gillar hon alla djur, men hästar har hon alltid haft ett gott öga till. Fast det har hon ju även alltid haft för katter... och hundar... och... jaja hon gillar alla djur. Punkt. Men idag var det dags att hälsa på hästarna på hennes mammas jobb och det uppskattades mycket. Hon "iiiii-hh:ade" konstant under hela besöket, och de gånger hästarna svarade henne sken hon upp som en sol. Det var även roligt att bli killad i ansiktet med hästarnas man, att sitta på hästens rygg och att känna på mulen. Det var en lycklig skit som sedan gick hem igen med sin pappa, medan jag jobbade vidare.

På vägen hem fick jag handla lite gott bröd och pålägg, för på eftermiddagen kom Lyckelis två polare Tilde och Elly med sina föräldrar. Det var mycket bus, lek och prat. Tack för en fin eftermiddag/ kväll, alla ni som var här!

Roligt, tycker både Lyckeli och jag. Hästen ser väl ut att inte direkt misstrivas heller. :-)

Manen är rolig! Speciellt då den kittlar i ansiktet.

Fina hästen Influence låter Lyckan klappa och skratta bäst hon vill. Bilden är suddig men lyckan går ju inte att ta miste på.

Upp på ryggen bar det med. Intill står en av mina kollegor på jobbet.

Och så var det lästime i soffan med kompisarna. Lyckeli, Tilde och Elly med var sin bok.

Idag har varit en bra dag. Vi startade med att cykla ner till simhallen, alla tre, för att ta igen en lektion på babysimmet som vi missade tidigare under hösten. Lyckeli gillade både cyklingen och simningen och det var skönt att känna att man gjort nästan ett helt dagsverke innan lunch. :-) Sedan har Lyckeli hunnit vara hos farmor och farfar medan Marcus åkte till en vän och jag åkte till stan för att leta present samt byta en tunika som gick sönder för mig redan innan jag hann tvätta den. Pft... sicken kass kvalitet. Annat är det med den fina mössan som låg och väntade i brevlådan till Lyckeli då vi kom hem! Lyckelis mormor har stickat den av extra mjukt garn, med härliga öronlappar och fint band att knyta under hakan. Perfekt! Tack, snälla mormor!

Fin!

Onsdag. Jag jobbar. Marcus och Lyckeli drar till öppna förskolan. Jag sitter på jobbet och känner mig en stund lite orättvist behandlad och är därför lite nere. Då plingar det till i mobilen och världens finaste Marcus lyckas muntra upp mig igen med några kort på älskade dottern.

Lyckeli är en hejare på att stoppa rätt mojäng i rätt hål på burken.

En elefant är inte att underskatta.

Lyckeli och Marcus har en massa skoj för sig medan jag är på jobbet, som tur är. Jag älskar att få komma hem och lyssna på vad de har gjort och hur dagen har varit, och har jag riktig tur så har Marcus hunnit ta några kort på aktiviteterna. Som igår, då jag kom hem, så fick jag se fina kort på när de drog iväg till biblioteket som ligger bara ett stenkast härifrån. Där hade det varit en hel förskoleklass då de kom, vilket ju var högintressant för Lyckeli. Hon svansade runt dem och studerade ivrigt vad de gjorde, och då de gick sysselsatte hon sig med att läsa och bläddra i böckerna istället. Innan de gick hem blev det även en tur till lekplatsen.

Massa roliga böcker och fina stolar finns det på Balltorps bibliotek.

En rolig grunka fanns det med, att experimentera med.

Sedan var det dags för bus på lekplatsen.

Tittut!

Fina fisen mitt i konstverk a la Marcus.

Jag har en så fin unge! Hon är så smart, härlig, rolig och underbart gosig. Jag och Marcus talade om det härom dagen, att man förstår ju inte hur stora personligheter de små är redan som ettåringar (och innan dess med) förrän man själv blir förälder till en. Jag förundras över hur mycket hon förstår varje dag, över hur social och charmig hon är och över hur mycket jag älskar henne.

Jag veeet! Ego och jättesliskigt. Men jag skiter i det!  Det är så jag känner och jag tror att alla föräldrar kan hålla med mig om att man överväldigas av kärleken till sitt barn då man upplever den.

Jag och Lyckeli kvällsmyser innan det är dags för henne att lägga sig.

Till skillnad från igår, då både jag och Lyckeli var väääldigt uttråkade och irriterade då vi inte kunde gå ut i spöregnet, har dagen idag varit väldigt mysig och underhållande. Under morgonen tofflade vi runt här och läste böcker, käkade gröt, tittade lite på tv och bara hade det. Efter förmiddagssovet kom Lyckelis mormor och med sin hade hon min moster. Det var jättetrevligt, och då det är kanelbullens dag idag så fikade vi just såna, samt frukt. Lyckeli var i sitt esse och charmade rumpan av sin mormor, som visade Lyckeli hur man ritar gubbar. Myyycket intressant, tyckte Lyckeli, och tränade vidare på egen hand då mormor släppte greppet.

Dags för babysim var det idag med. Det blåste ju för sjutton nästan storm ute (kulingvindar) så det var ju som ett helt gympapass att ta sig de tre kilometrarna till fots med vagnen framför sig. Jisses... jamen fram kom jag, och idag var Lyckelis farmor med och badade, då Marcus jobbar. Sedan vankades det god middag hos svärföräldrarna, och det var ju lika gott som alltid. Självklart avslutade vi med en god kanelbulle där med. :-)

Det som var mindre kul idag var att min moster berättade att cellgifterna och strålningen inte har tagit så bra som de skulle, så nu får de operera bort en bit av hennes tarm. Mindre roligt, som sagt, MEN jag är glad att chanserna att vi får ha henne kvar är mycket goda. En stomipåse är väl inte drömmen men har man livet kvar och mår bra kan det vara ett pris väl värt att betala. Jag har hängt mycket med min moster genom tiderna, vi känner varandra bra och har gjort mycket roligt tillsammans. Jag är inte beredd att släppa henne på länge än. Cancer har blivit en stor del av vardagen det sista. Innan Marcus fick sin diagnos i höstas så var jag övertygad om att cancer betyder döden. Det säger mina erfarenheter, och jag har många släktingar som har gått bort i cancer. Men nu har både Marcus, hans bror och min moster lyckats besegra detta monster. De lever, de mår förhållandevis bra och de kommer att stanna hos mig länge till! Läkarna är så fantastiskt duktiga och jag är glad att jag lever i en tid då de kan trolla så mycket som de gör.

Mormor visar Lyckeli hur man ritar en gubbe. Lyckan är vääääldigt koncentrerad. :-)

Hm, hur var det man gjorde nu då? Så här, tror jag...

Och så ska det ritas med färg med. Roligt! En fin gubbe och ett hjärta blev det.

Lyckeli älskar sin vagn som vi lägger alla böcker i varje kväll. Det är ett evighetsgöra för det första Lyckeli gör på morgonen är att komma med en bok som ska läsas och det sista hon gör innan hon lägger sig är att göra detsamma.  Och I LOVE IT! Läsa är ju kanonkul och man kan aldrig härma en uggla för många gånger.