Dagarna då Marcus jobbar är inte många, som tur är, men fast vi saknar honom här hemma har vi det bra ändå, jag och Lyckeliten. Vi hittar ofta på massa skoj (idag var vi ute en sväng, bakade, gjorde godis, adventspyntade lite och badade) och plötsligt är det kväll igen. Det innebär mys i soffan, pussar, kramar, lite läsning och sedan en kort genomgång av dagen som varit samt vad som ska ske imorgon innan jag bär in henne till sin säng, pussar godnatt och släcker. Gud va tråkigt jag måste ha haft då Marcus jobbade innan Lyckeli kom! Det händer grejer hela tiden med henne och jag märker saker varje dag som hon lär sig. Nya orden nu är gurka (guckaaa), paraply (pa-ly) och bajs, och hon fattar ju allt jag säger till henne. Otroligt att hennes ordförråd har kunnat utveckas så på bara de 16 månader hon har levt... den där utvecklingen är fascinerande!

Kvällsmys i soffan. LIte julpynt har kommit upp idag med, som ni ser.

Gos i mammas knä. Det var HÄSTAR på teve...

Imorgon är det första advent och eftersom jag inte är hemma nästa helg var det lika bra att passa på att baka lussekatter idag, så det finns när lucia kommer. Jag gillar att baka och Lyckeli tycker det är ytterst spännande så vi satte igång efter att hon hade sovit middag och käkat lite mellanmål. Jag stod för knådandet och rullandet och Lyckan skötte russinen. Det gjorde hon superbt och att det sedan hamnde fem gånger så många russin i hennes mage som i katterna, det är inte hela världen. En del hamnade iaf rätt och jag tror ni kan se vilka hon tryckte in russinen i på egen hand:

Mycket fina! Jag är rätt besviken på att de inte smakade mycket saffran alls, men en liten aning kan jag känna och får väl vara nöjd med det.

Och så några kort på russinbossen:

Jag måste bara visa ett kort på Lyckelis uglyface:   

Hahahahaha! Hon är så NÖJD då hon gör den här minen, och jag garvar läppen av mig. Hon skrynkar ihop hela ansiktet och så ska man härma henne, sedan skrattar hon åt sina egna tokigheter. Underbara unge!

Och så har lillstrumpan ett nytt ställe att krya in i; skåpet under teven. Hon langar ut alla sladdar och tevespelsgrejer som vi lite slappt förvarar där, och så kryper hon in och stänger dörren om sig. Har hon tur så är man utanför och undrar "vaaar är Lyckeli" och så får hon smälla upp dörren och fnissa åt att hon lyckades gömma sig.

Jag ska bara stänga dörren med... vänta lite.

HÄR är jag!