Idag, JUST idag då vi ska iväg och träffa Veronica och Tristan på Liseberg och därmed har en buss att passa, så vägrar Lyckeli att somna. Hon sover ALLTID innan kvart i ett annars, oftast innan halv ett med, men just idag är hon omöjlig. Supergrinig unge och superstressad morsa. Fuck.

Arg, argare, argast. Stamp, stepp och vrål av frustration. Lyckeli får inte diska mer för allt är rent... Det är inte lätt att vara en liten skit!   

Tjohoo! Idag gick jag in i v 17! Magen växer och jag sitter och kollar runt på nätet efter mammakläder. Måste ha ngt att ha på mig och in till stan kommer jag aldrig. Varken vill eller orkar åka dit.

Snart vaknar säkert Lyckeli och under eftermiddagen ska vi försöka trycka in den där byrån som står och skrotar i vardagsrummet till min sida av sängen i sovrummet. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska trycka ut vaggan i förrådet eller inte. Den ska ju upp igen men inte SÅ snart, dock så orkar jag inte tänka på hur jobbigt det blir att fixa plats i förrådet till den. Kanske lika bra att ställa upp den - så har jag någonstans att lägga mina strumpor på kvällen, så de slipper bli slängda på golvet.   

Lyckeli har paketkalender. Varje dag får hon hämta ett paket med rätt nummer på ur kistan här hemma och det är olika reaktioner från dag till dag. För ett tag sedan fick hon en pyjamas och den var INTE till belåtenhet, för den kastade hon iväg för att sedan stolpa fram till kistan och vilja ta ett nytt paket. Men igår var innehållet i paketet mycket roligt och intressant. Det var små frukter och grönsaker med ansikten. Citronen ser ut som en fisk tycker hon, och jordgubben ska hon "namnam"-a på så fort hon får tag i den. Hon och Marcus var sysselsatta säkert en timma med att vrida, vända och smaka på alla. Sedan gick de till hennes rum och lagade paj med aprikos och päron.   

Igår var det lucia och vi var bjuda på lussemiddag hos Lyckelis farmor och farfar. En liten Lycka fick på sig juliga finkläder och dessutom tog vi in stora tomten från förrådet. Han var jättespännande, och efter att ha gått igenom alla kroppsdelar (vi frågar och hon pekar nöjt) så tog vi några kort:

Vår fina Lyckeli.

"Men den här mössan, mamma, den kliar... och mössa har man utomhus!"

"Sådär! Mycket bättre. Kolla in min fina tomte, mamma!"

Som tack för god middag överlämnade Lyckeli ett paket till farmor och farfar, innehållandes två pepparkakshjärtan som hon knåpade ihop under eftermiddagen hemma. Jomen jag lovar! Helt själv!   

Idag kunde man inte bara sitta inne, inte, då vi har (hade) så vackert väder. Så på med massa kläder på Lyckeli och sedan styrde vi kosan mot inte bara en, utan TVÅ lekplatser i närheten. Gung och ruschkaneåk och pinnar med löv på är roliga, sedan var dock fingrarna så kalla att vi fick bege oss in till mellanmål och bygg-med-klossar.

Marcus och Lyckeli,som idag fick inviga sin nya, varma mössa. Håret var helt svettigt då vi kom hem igen, så den fyllde sitt syfte med råge.

På väg hem för att få mellanmål.

Jag tänkte jag skulle visa min mage.   Jag har nu gått 15 veckor och 5 dagar, så på måndag går jag in i vecka 17! För bara några veckor sedan kunde jag ha iaf två av mina vanliga brallor men det är rätt kört nu... men jag lider inte, utan tycker det är mysigt att ha magen att stoltsera med.

Bildkvaliten är skit och spegeln är supersmutsig, men MAGEN, DEN är fin!

Jag fick en fråga i en kommentar här på bloggen, från Sofia, som undrar hur Lyckeli balanserar sin "söta" söthet. Vi har haft en liten diskussion om att vissa barn är sådär sockersöta medan vissa är rätt fula (ja, ni fattar va jag menar, inte UGLY fula men de ser ut som små gubbar liksom) men att de där "fula" barnen nästan är ännu sötare bara för att de blir så sjujäkla charmiga. Jag tycker väl självklart att Lyckeli hör till de söt-söta barnen, men jag är ju fett partisk.   Iaf - Sofia undrade hur Lyckeli väger upp detta och det har jag idag ett mycket bra svar på: TROTS!!! Hon har varit SUPERPIPIG och huuuur onöjd som helst större delen av dagen idag. INGET har varit bra nog och då jag inte fattar va hon menar blir hon ju förbannad, snäckan, och steppar, skriker, kastar grejer och slåss. Jättesött... Men jag VILL ju samtidigt att min sockertopp ska ha sitt humör, att hon ska stå på sig och kämpa lite för att få sin vilja igenom. Men de tankarna var låååångt borta i eftermiddags så jag envist tryckte in nappen i truten på Fröken Pip för att få lite tyst här hemma. Allt gnäll och pip och kink försvann dock som i ett trollslag efter middagen, och mellan middag och sängtime hade vi några underbara timmar tillsammans! Vi skrattade så vi kiknade både två och då jag lade min skatt i sängen var de där irriterade tankarna jag haft under dagen långt borta, det kan jag lova. För där låg hon ju; den sötaste ungen i hela världen, och nappade nöjd med Bä i famnen. Kärlek!