Det var länge sedan vi hade en vinter med så här mycket snö.   Jag är väl inte så himla noga med det själv men jag måste erkänna att då det inte tinar och sedan fryser på, så att det blir snorhalt och knöggligt, så är det mycket roligare att vara ute i det här vita, fina än i det vanliga, gråa regnblasket som ofta infinner sig i Gbg-trakterna. Speciellt då man har en dotter som älskar att bli dragen runt i pulkan, och speciellt då Marcus igår hittade sina gamla supersize termobrallor med hängslen, som går hela vägen runt bebismagen på mig.   Så ut gick vi, jag och Lyckeli, efter frukosten idag. Vi skottade (jag), käkade snö (Lyckeli) och lekte i över en timma innan de äppleröda kinderna blev lite för äppleröda och vi fick gå in igen.

Liten fis i mycket snö.

Nyss inkommen, i mysartagen med Nasse och Puh under filten i soffan.

En eftermiddag då man inte alls har lust att gå ut i kylan, vad gör man då? Jo - man bakar. Jag och Lyckeli improviserade ihop en liten deg med rivet äpple, mjöl, rågsikt och annat smått och gott, och det blev jättegott! Mmmm... Farligt gott, skulle jag nog kunna säga, och jag slängde därmed in det mesta i frysen. Mitt blodsocker pallar inte hur mkt bröd som helst på en och samma dag. Lyckeli älskar att baka, att peta och fråga och hälla i grejer som ska i degen. Hon vill gärna göra allt mamma gör, så det tar lite tid, men vad gör det? Så här fina blev bröden iaf:

Och medan de gräddades i ugnen passade Lyckeli på att vila ut lite framför teven: