Jag VET att jag är lärare och ska föregå med gott exempel, jag GÖR det och jag låter ytterst sällan mina känslor visas hej vilt för mina klasser. Det gäller att tänka sig för, att fundera innan man säger ngt och verkligen inte bli privat, bara personlig. Visst har det brusit för mig med, som då jag stod inför min trea förra våren (bästa klassen ever!) och grinade och berättade om Lyckelis brännskada, men jag är bra på att ha tåååålamod med mina elever. Inför dem, ska jag tillägga. För FY FAN va arg jag är på några av dem idag! Fy helvete för att vara så lat, så bekväm, så undanflyktig och nonchalant att man bara skiter i att dyka upp på möte efter möte, då jag har gjort upp speciella kursprogram, försökt anpassa efter deras behov och hittat uppgifter som de till och med kan tänkas tycka är ROLIGA. Nu har jag återigen suttit och väntat på en elev i över en timma, efter att i DAGAR ha tjajat om den här tiden. Det är på ett sätt världens mest otacksamma jobb jag har - jag får mest höra hur "jobbigt, tråkigt och onödigt" allt är som jag försöker lära ut (inte av alla, många elever är jättetrevliga och förstår varför vi läser det vi ska läsa) och jag ORKAR faktiskt inte höra det dagarna i ända av de här gnällspikarna! GE MIG LITE CRED!!! GHAAA!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...