Sicket antiklimax. Jag och Lyckeli sitter här och väntar på hennes farfar. Vi skulle egentligen åka till Östra för att träffa Lyckelis arbetsterapeut, för det var dags för sista (eller nästa sista, var inte säkert) besöket hos henne för att titta på Lyckelis ärr på halsen. Nu har det gått 11 månader sedan olyckan (på dagen idag) och efter ett år behandlar man inte längre från sjukvårdens sida. Jag och Marcus kan fortsätta att smörja och skydda ärren från sol här hemma men det blir inga fler besök till Ylva och vi får inte mer material från sjukvården för att sköta ärren. Jag hade sett fram emot att höra Ylvas "dom", hur hon tyckte att det såg ut. Nu får vi vänta, för hon var sjuk idag och vi fick en ny tid på torsdag.

Då Marcus är iväg och röntgar sig och sedan ska träffa sin cancerläkare på onkologen bestämde vi oss för att vi åker och handlar mat istället för Östrabesöket, jag och Stig. För jag vill inte bara sitta hemma och vänta på att Marcus ringer, det är för många tankar som snurrar då. Så Maxi - here we comes!

 

Caroline

22 februari 2010 09:38

Jag vet inte alls vad det är för ärr eller hur tydliga de är, men man kan söka från sitt försäkringsbolag om sådant som anses sänka skönheten, eller hur de nu förmodligen mycket mer diplomatiskt formulerar sig. Kanske visste ni redan.

http://rymdkevin.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...