Ibland hopar sig allt. Idag är en sån dag. Jag hade en plan över dagen; vad jag skulle hinna göra och vad som var viktigast. Det sket sig, kan jag säga. Nu fick jag iofs gjort en del efter lunchen i rask takt, vilket gav resultatet att blodsockret skenar och far som en raket upp, upp, upp. Jag bröjar verkligen känna av att det är svårt att hinna tid och energi att både sköta jobb, diabetes, graviditet och hemmet. Nu är ju Marcus en ängel som gör det mesta hemma, hjälper mig fixa saker jag inte kan eller orkar på kvällen och puschar mig och berömmer mig varje dag. Men det är ändå för mycket. Jag har sagt till min barnmorska att jag skulle vilja jobba fram till påsklovet, eftersom det blir ett naturligt avbrott i terminen där och för att jag känner ett ansvar att få avsluta vissa uppgifter med mina elever, speciellt mina treor. Har jag tur så orkar jag hela vägen dit. Vi får se.

Kanske känns det bättre till helgen igen, för då ska jag bara få träffa massa underbara människor. Veronica, Tristan och Tobbe kommer på lördag kväll för att garva åt melodifestivalbidrag tillsammans med oss och på söndag ska jag träffa mina syskon.