Jag har berättat att vi har en fullständigt galen liten hopptok här hemma? Det ska hoppas från ALLT. Har vi tur är det en bok hon lägger från golvet och hoppar från, eller så tar hon en mattkant eller en liten burk som hon kan balensera på. Har vi mindre tur står hon på bordet i vardagsrummet och säger "PA-PA-PA" och kastar sig ut just i tid för att Marcus ska hinna slänga sig fram och fånga upp henne, eller så står hon på fönsterbläcket i sitt rum (hur fasen kom hon DIT?!) och ser totalt busig och lycklig ut, beredd att hoppa även om jag inte tror hon skulle göra det då hon ändå har lite förstånd undanstoppat någonstans. Men jag och Marcus får hjärtinfarkt varje gång... Hade vi sagt nej varje gång hon försökte riskera livet hade vi inte fått göra så mkt annat än det hela dagarna, så vi har resignerat inför soffhoppningen. Hon vet att hon inte får hoppa om vi inte är med, men det skiter hon högaktningsfullt i och klättrar, springer och hoppar i soffan bäst hon vill, så fort lusten faller på.

Hon klättrar först upp på armstödet. Har vi tur börjar hon INTE steppa av ren förtjusning där uppe, för det ändå en bit ner till golvet bakom.

Sedan säger hon "PA-PA" (hoppa, hoppa) och tar ett stort kliv ut.

Underbara sketonge!

 

Kvack

13 mars 2010 23:00

Ida älskar också att klättra på allt. Och dansa på köksbordet:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...