I julklapp fick Lyckeli en jättefin body av sin polare Tristan. Nu är den lagom stor och så här fin är hon i den:

Idag, tisdag, var farmodern här och lekte med Lyckeli ett tag. Snoret rinner på henne men ut skulle hon ändå, och hon sprang runt som en tok och hoppade, klättrade, busade och skrattade i nästan två timmar. Först försökte farmorn gå in efter en och en halv timma men det blev sådan katastrofgråt att de fick ta några varv till runt huset.   

Det är en sådan lyx att ha farmor och farfar till Lyckeli så nära! De ställer ALLTID upp så fort vi knystar om att vi behöver hjälp med något. Det är det närmaste man kan komma att bo i kollektiv utan att göra det på riktigt.

Jag var hos läkaren igår och han sjukskrev mig i fem veckor, då jag på jobbet "inte kan hålla en optimal blodsockerbalans" och för att det är jätteviktigt de här sista veckorna i graviditeten. Jag tycker faktiskt det känns skönt - att fokusera, att ha tid, att ha energi till mig själv och till att ta hand om blodsockret på bästa sätt. Nu ska jag "bara" fixa till det sista med lektionerna för någon vecka framåt och städa undan lite på jobbet så känner jag att jag sedan kan lämna över till en vikarie med gott samvete.

Halsontet ger sig inte! Rackarns förkylning som jag och Lyckeli  har dragits med i tre veckor nu. Det måste ju bara gå över nu, tycker man.

Kanske ska vi ta och äta melon till frukost? Det är gott och mjukt för halsen.