...kommer upp i tö. Och det är ju uppenbart att det mest handlar om hundbajs. FY fasen va bajboffar det ligger överallt, speciellt längst med gångbanorna här. Undrar om folk tror att bajset komposteras då det ligger djupfryst i snön? Förhoppningsvis gör det det snabbt nu iaf - då våren är här.

Vi har njutit av det fina vädret genom att vara ute i två omgångar. Lite hopp från diverse brunns- och rabattkanter, lite klättring på en stor sten, spring på rampen till trädgårdskomposten, grävning i sandlådan och försök till skitig-is-ätning hann vi med under dagen.

Tobbe tog med Veronica på överraskningsresa den här helgen, och efter uppdateringar på facebook och i mobilen vet jag ju att de befinner sig i en lyxsvit på ett hotell i Halmstad, med bubbelbad och champagne på rummet och trerättersmiddag nu under kvällen. Det är de värda efter all slit med flytten och diverse förkylningar, halsfluss och öroninfektioner.   

Kort från utestunden idag:

Jag och Lyckeli klänger på klätterställningen på gården.

Glad fis ute och går.

Upp på stenen bara SKA MAN, tydligen! Ingen hjälp får mamma eller pappa ge, men Marcus lyckades smyga dit en hjälpande hand mot lilla rumpen då den skulle upp och sedan kan man i alla fall hålla ett tag i baksidan av jackan och hoppas att envisa ungen inte märker det.   

Okej, jag bjuder på en bild på mig själv med, trots att jag ser ovanligt sleten ut här. Men så blir det då man inte orkar duscha eller kleta på ens lite kajal runt ögonen.    Jag antar att ni mest glor på magen ändå.   Snart 30 fulla veckor har jag gått nu och tack och lov får jag iaf över vårjackan över armarna. Jag kan iofs inte ta armarna framåt, men vinterjackan svettas jag ju ihjäl i så det får bli denna nu ett tag, trots att den är några nummer för små för mig nu i mitt höggravida tillstånd.