Idag har jag gått 29 fulla veckor. Jag är i vecka 30, med andra ord! Herregud... hur hamnade jag här?   Nämen allvarligt, så slog det mig för två dagar sedan att jag är i sista fjärdedelen av graviditeten, och det innebär ju att vi snart har en bebis här hos oss.   Underbart! Så här ser jag ut nu iaf:

Fin, eller hur?!   

Lyckeli kommer inknatandes i köket.

Tina: Hej, Lyckeli!

Lyckeli: Nääää-Ä!!

Tina: Man kan inte svara "nej" då någon säger hej, förstår du väl. Hej, sötnos!

Lyckeli: Blääää!

Senare sitter Lyckeli och kikar på teven, där nyheterna står på. Ankaren meddelar att användadet av kokain har ökat bland unga kvinnor, varav Lyckeli vänder sig om mot mig och Marcus och helt överlycklig och med stooort léende säger "Wiiiii". Ungen har tajming i alla fall.   

Japp. Så är det. Marcus har berättat flera ggr idag att jag igår tangerade mitt somnar-rekord för typ femte kvällen i rad. Han kommer in i sovrummet och säger godnatt. Jag svarar "godnatt" och en millisekund senare låter det "uuuuhhhh". Tina sover. Marcus tror jag skämtar med honom och väntar på ett "haha, jag bara skojade" men icke -  jag sover så sött så.

Lätet? Jomen jag låter då jag är gravid. :-) Under Lyckeligraviditeten började jag låta "yyyyyhhhh" helt pipigt, vid varje andetag, nästa samma dag som jag blev gravid. Sedan eskalerade det till att jag i slutet fick svärfar att tro att det var en brunstig råbock ute i buskarna på landet. Men nej - det var bara jag som sov i gäststugan och gav ifrån mig rejäla heavymetal-vrål rakt i örat på en då härdad Marcus.    Under den här graviditeten dröjde det längre innan jag började låta men nu har Marcus fått vänja sig. Värst för MIG är att jag väcker mig själv rätt ofta, mitt i brölet, men å andra sidan är det nog lite värre för Marcus som får höra det hela nätterna. För med min insomningstid är det ju inte en suck i rymden att han hinner somna före mig heller.   

Jag kopierade detta från Jonnas (min brorsdotters) hemsida: www.jonnatorstensson.se Där kan ni för övrigt beställa en av Jonnas skivor, som hon ska spela in så fort hon fått in 300 förbeställningar. Detta för att finansiera hela projektet. Jonna tröttnade på att vänta på att få spela in en skiva och startade därmed ett eget skivbolag. Så kom igen! Gå in och förbeställ en skiva av henne, så att hon äntligen kan få släppa en egen cd!

Jonna gick vidare i Schlagerstjärnan 2010 och sjunger idag i finalen. Förra året blev Jonna trea i denna tävlingen, då Erika Sehlin vann Kanske går det lika bra idag??!!

Roligt att veta om tävlingen…

(kopierat från www.lingman.se)

SchlagerStjärnan 2003 vanns av Sonja Aldén, 2.a respektive 3:a kom Emelie Rosén och Emma Lewin som båda debuterade i Melodifestivalen 2008 i gruppen Caracola. Övriga som medverkat är bl.a Alice Svensson från IDOL och Molly Sandén, Många har redan tagit del av Mollys talang på scen, i TV och radio. Vi har kunnat se henne på två Diggiloo-turnéer, hon har gjort säkra framträdanden i folkkära program som Så ska det låta. Hon har släppt tre singlar, sjungit in en uppskattad duett med Ola Svensson för High School Musical 2. 2009 medverkade Molly i finalen av Melodifestivalen och släppte i maj sitt debutalbum “Samma himmel”. 2008 stod Nadja Juslin, 16 år från Strömstad som vinnare. Förra årets vinnare Erika Selin gjorde under hösten stor succé i TV4s program IDOL. Erika var även en av de som sjöng på ett av de bidragen som blev klara för Melodifestivalen.

Oj va inlägg det blev på en och samma gång idag! Men det ju det jag säger - solen ger mig energi och jag får lust till saker på ett annat sätt. Plus att jag precis idag har laddat över bilder till datorn från kameran, och då vill jag ju dela med mig av dem.   

Ville bara visa en bild på min skatt, min underbara unge, min finaste Lyckeliten, för det finns inget som är så fint för mig som hon är, bannemej!

Jag har berättat att vi har en fullständigt galen liten hopptok här hemma? Det ska hoppas från ALLT. Har vi tur är det en bok hon lägger från golvet och hoppar från, eller så tar hon en mattkant eller en liten burk som hon kan balensera på. Har vi mindre tur står hon på bordet i vardagsrummet och säger "PA-PA-PA" och kastar sig ut just i tid för att Marcus ska hinna slänga sig fram och fånga upp henne, eller så står hon på fönsterbläcket i sitt rum (hur fasen kom hon DIT?!) och ser totalt busig och lycklig ut, beredd att hoppa även om jag inte tror hon skulle göra det då hon ändå har lite förstånd undanstoppat någonstans. Men jag och Marcus får hjärtinfarkt varje gång... Hade vi sagt nej varje gång hon försökte riskera livet hade vi inte fått göra så mkt annat än det hela dagarna, så vi har resignerat inför soffhoppningen. Hon vet att hon inte får hoppa om vi inte är med, men det skiter hon högaktningsfullt i och klättrar, springer och hoppar i soffan bäst hon vill, så fort lusten faller på.

Hon klättrar först upp på armstödet. Har vi tur börjar hon INTE steppa av ren förtjusning där uppe, för det ändå en bit ner till golvet bakom.

Sedan säger hon "PA-PA" (hoppa, hoppa) och tar ett stort kliv ut.

Underbara sketonge!

Ja, våren är väl ändå här nu, det kan ingen säga emot. Mina fogar till trots har jag varit ute och gått med Lyckeli i vagnen, tillsammans med Veronica och söta Tristan, två dagar på raken. Inte alls några långa promenader, utan en halvtimma räcker gott och väl då jag vaggar fram långsammare än en... ja, än en väldigt långsam person. Det är inte mest för motionens skull jag är ute nu, får jag erkänna, utan för att få SOL och lite energi. Och det sköna är att det hjälper! Jag blir gladare och piggare resten av dagen sedan.   

Kameran har jag inte haft med de sista dagarna under promenaden men här är ett kort från då jag och Marcus var ute med Lyckan i veckan:

Nu verkar vår seeeega förkylning äntligen börja ge med sig, tack och lov. Kruppanfallen höll sig borta inatt, och Lyckan fick sova mer ostört, till min glädje. Visst rosslas och hostas det lite här hemma än men det går iaf åt rätt håll. Och sedan har vi förhoppningsvis gjort vårt vad gäller sjukdomar för våren.

... så kan jag passa på att visa de fina lockarna som kommer efter en dusch:

Att duscha är skönt, tycker Lyckeliten.

Och sedan blir man så här fin.   

Dock raknar håret efter ett tag, speciellt om en mössa åker på eller om det tas av och på kläder. Men jag älskar de där små krullarna, de fina små lockarna som påminner mig om den gång jag träffade Marcus efter att ha gått och varit kär i honom läääänge medan han var utomlands, den gången då det äntligen blev vi. Då hade han lite längre hår än vad han har nu, och det lockade sig i hela nacken på honom. *kärlek*