Ja, jag kan villigt erkänna att jag och Marcus är lite vridna ibland.   Vi garvar åt knäppa saker, kallar varandra knasiga grejer och beter oss lite... tja, tvivelaktigt, ibland. Men det är väl såna folk är mest, eller? Så därför är det inte konstigt att vi fick en dotter som är som folk är mest; lite galen, lite knasig, väldigt underbar och väldigt rolig.

Bildbevis:

Hon ligger och sjunger med en tomat i näven. Som sagt - som folk är mest.   

Marcus fattar. Han fattar att jag är mitt i värsta boandet, att jag städar och donar och förbereder för bebisens ankomst. Och jag älskar honom för att han, trots att han hatar att shoppa och dona hemma (städar gör han gärna, men att ändra inredning och annat är inte ngt för honom) så följde han glatt med till både Jysk, Rusta och Ikea igår för att inhandla diverse saker som stått på listan bra länge. Nu är vi på gång! Ett litet tag till med donande och pysslande, sedan är jag redo att föda.   

Marcus fixar ihop en låda för dynorna till utemöblerna i bakgrunden. Lyckeli kollar Makkapakka på teve.

Fin unge!

Ett av inköpen: lampor till fönstren i vardagsrummet. De drivs på solenergi, har paneler på ovansidan och lyser sedan tre timmar på kvällen då de har fått ladda. Super!