Hon är helt perfekt. Det är ju så jag undrar om jag och Marcus kan ha lyckats så bra ännu en gång... bara att vänta och se. En sak är säker; den här tjejen, henne älskar jag högre än något annat!

Jag var på jobbet idag. Och kom på hur tacksam jag är över att jag inte jobbar just nu, i höggravid-tillstånd. H-e-r-r-e-g-u-d va trött jag var då jag kom hem efter fem timmar! Marcus for iväg för att se på bio och kvar var jag och Lyckeli. Vad göra? För trött för att gå ut. Baka bullar? Okej, det fick det bli.

Efter att man mätt ingredienser, smakat, knådat, smakat, kavlat ut, smakat, smetat på smet, smakat, rullat ihop, smakat, skurit skivor, smakat och sedan lagt på plåt för att jäsa, ska bullarna penslas med sojagrädde. Den biten är Lyckeli bra på, men allra bäst är hon på att smaka. Det är det hon helst gör med, kan jag lova. Hon säger "KA!" och jag säger "Det heter ssssmmmaka." varav hon säger "Baka!". Vi tränar och tränar, men "baka" är och förblir det då man vill smaka.

Det färdiga resultatet. Fina, va?