Alla inlägg under maj 2010

Av Tina - 31 maj 2010 21:55

15 maj; pojke, 3700 gram, 51 cm, kl 08:25; JOHANNA

15 maj; APA 1

16 maj; pojke, 3900 gram, 52 cm. LINNÉA

17 maj; flicka, 3980 gram, 51 cm. HELENÈ

17 maj; flicka, 3459 gram, 51 cm. VERONICA

18 maj; kön?, 3500 gram, 51 cm. MARCUS Fast Marcus tillägger att han egentligen tror 21 maj

18 maj; APA 2

19 maj; flicka, 3350 gram, 49 cm. LOTTA

19 maj; flicka, kl 06:45, 3990 gram, 51 cm. CATTA

20 maj; flicka, 4055 gram, 49 cm. MARIA

20 maj; flicka, 4092 gram, 50 cm. MIKAEL

21 maj; flicka, 3600 gram, 50 cm. TINA

22 maj; pojke, 4127 gram, 51 cm. MIA OCH LEIA

25 maj; flicka, 3985 cm, 49 cm. ANNIKA (KVACK)

27 maj; flicka. LISEN

31 maj; pojke, 4300 gram, 52 cm. ANNIKA

31 maj; flicka, 3345 gram, 50 cm. GUN

1 juni; flicka, 3625 gram, 52 cm. JOHANNA OCH EVELINA

3 juni; flicka, 3645 gram. SANDRA

 

Ja, jag tar mig friheten att stryka Guns gissning på idag, för på två timmar kommer inte barnet att komma ut, det är jag övertygad om.


Idag var vi på ställningstagande-samtal hos en läkare på Östra. Jag är så jäkla besviken... först så frågade han inte alls hur JAG mådde, utan det vara liksom bra med att CTG-kurvan och mängden fostervatten såg bra ut, för hans del. Min barnmorska sa för en vecka sedan att de skulle göra en översikt över hela graviditeten, för att se till hur både jag och barnet i magen mådde och mår, men så var inte fallet, tydligen... Nu ska jag göra CTG varje dag och så länge det ser bra ut så gör de inget. Jo, en sak till: enligt mig och min barnmorska så har jag gått 41 fulla veckor på söndag, då jag har har gått 40 veckor och 6 dagar. Men enligt läkaren idag så är det 41+0 som gäller, vilket alltså är på måndag. Så från att sista dagen för igångsättning blir på lördag (söndagar har de inte mottagning) så blir det på måndag, vilket känns SKIT! Läkaren tyckte det skulle vara skönt för mig att fira nationdagen utan barn.


1. Jag har redan barn och firar gärna med henne.

2. Han har FETFEL! Jag vill ha TVÅ barn utanför magen då!

3. Jag firar inte nationaldagen.


Röv.

Av Tina - 30 maj 2010 21:20

Jaha, då får jag räkna med att ungen inte lyckas pricka sin egen födelsedag då, för nu är det bara knappt tre timmar kvar på den. Kanske imorgon?    Då ska jag till Östra för ett "ställningstagande" som det så fint heter. De ska kolla med UL, CTG, undersökning, blodtryck och allt det där vanliga som hör till ett vanligt besök hos barnmorskan, och sedan tittar de på hela min graviditet, hur den har sett ut och hur jag mår nu. Detta ska de göra v a r j e dag fram tills antingen ungen kommer ut av sig själv eller de beslutar att sätta igång mig. Igångsättningen blir senast på lördag så jag vet iaf att jag är tvåbarnsmamma nästa vecka, tack och lov.


Idag blev det korttagning och Lyckeli skulle självklart vara med också. Jag VET att jag är svullen i ansiktet, men det är mycket vatten där, kan jag berätta. Och jag VET att tröjan har hakat upp sig på baken på några kort, men de blev fina ändå, så det så.   


        


Sedan bjuder jag på några läckra bilder på min fot och ankel. Det är inte riiiiktigt så illa som då jag väntade Lyckeli men nära på. Idag fick jag låna hem svärfars tofflor så jag har ngt jag kan klämma in fötterna i imorgon då jag far till läkarbesöket.


    

Av Tina - 30 maj 2010 09:14

Japp, så är det. Idag är det bebisens beräknade födelsedag. Undrar om den vet det... .   

Av Tina - 29 maj 2010 12:30

Japp - idag ska jag NJUTA av att vara höggravid, av stora magen och allt som hör till. Omvänd psykologi på hög nivå, men va fasen; jag är trött på att vara en gnällig ynkplutt som bara kinkar över fötter, ben, fogar och annat som kanske inte är helt i tip top nu den sista, höggravida tiden.


Jag har startat bra, får jag säga! Bara peppet av mig själv gjorde att jag, medan Marcus var och handlade mat, bäddade i Lyckeli säng, dammsög, plockade leksaker lite överallt, skrapade rent bordskanten där Lyckeli sitter från diverse klet och gett som gottat fast sig där samt städade kylskåpet. Som grädde på moset kom fina David och finfina Lina förbi med en Sex and the city-box som jag ska få låna i väntan på bebistider. Perfekt! Nu behöver jag inte ha tråkigt ikväll heller, som jag har haft de sista dagarna. Och så ska jag passa på att klippa Marcus ikväll då Lyckan lagt sig, så att han är fin och proper imorgon, då jag faktiskt har bf (beräknat förlossningsdatum). TÄNK vilken fin mors dag-present det vore att få en bebis!   

Av Tina - 26 maj 2010 09:55

Jag gråter, gråter och gråter då jag läser om Lova och hennes familj. Jag har följt hennes mammas blogg (www.bambinidolce.blogg.se) ett bra tag nu och för några dagar sedan var det dags för Lova att resa vidare, efter ett år av kamp mot cancern i hennes kropp, en kamp hon inte kunde vinna. Lovas mamma beskriver sorgen på ett så bra sätt, och ingen som själv har barn kan undvika att sätta sig in i situationen, känna hugget i hjärtat och ångesten som smyger inpå då man föreställer sig den verklighet som Lovas familj just nu upplever.


Cancer. Bara ordet är skrämmande. Sedan Marcus tillfrisknade från sin cancer känner jag en sådan tacksamhet till den vård vi har i Sverige. Att forskningen som strävar mot att bota alla olika cancertyper går framåt beror till stor del på de bidrag som du och jag kan ge till cancerfonden. Själv ger jag regelbundet till barncancerfonden (www.barncancerfonden.se) och det uppmanar jag dig att göra med! Sms:a FORSKA till 72900 så skänker du 50 kronor direkt till barncancerfonden. Gör det!


Du kan även skänka direkt till "Lovas spargris" på barncancerfonden här: www.barncancerfonden.se/4586



Av Tina - 25 maj 2010 20:47

Nä, ingen bebis. Men jag köpte min favvoisglass idag och jag ska tröstäta den sedan. Imorgon är det sista besöket hos barnmorskan och sedan vill jag bannemej ha ungen på utsidan magen innan helgen kommer! *morr*

Av Tina - 23 maj 2010 22:15

Jag fick under helgen in två gissningar till, som självklart ska in i listan. Jag hade ju velat att vi hade haft ett svar på vem som vinner nu, alltså att bebisen hade kommit redan, men jag börjar tro att jag kommer att vara gravid för alltid. Bara att acceptera att ett av mina två barn kommer att bo i min mage och den andra utanför. Det finns värre öden.


15 maj; pojke, 3700 gram, 51 cm, kl 08:25; JOHANNA

15 maj; APA 1

16 maj; pojke, 3900 gram, 52 cm. LINNÉA

17 maj; flicka, 3980 gram, 51 cm. HELENÈ

17 maj; flicka, 3459 gram, 51 cm. VERONICA

18 maj; kön?, 3500 gram, 51 cm. MARCUS Fast Marcus tillägger att han egentligen tror 21 maj

18 maj; APA 2

19 maj; flicka, 3350 gram, 49 cm. LOTTA

19 maj; flicka, kl 06:45, 3990 gram, 51 cm. CATTA

20 maj; flicka, 4055 gram, 49 cm. MARIA

20 maj; flicka, 4092 gram, 50 cm. MIKAEL

21 maj; flicka, 3600 gram, 50 cm. TINA

22 maj; pojke, 4127 gram, 51 cm. MIA OCH LEIA

25 maj; flicka, 3985 cm, 49 cm. ANNIKA (KVACK)

27 maj; flicka. LISEN

31 maj; pojke, 4300 gram, 52 cm. ANNIKA

31 maj; flicka, 3345 gram, 50 cm. GUN

1 juni; flicka, 3625 gram, 52 cm. JOHANNA OCH EVELINA

3 juni; flicka, 3645 gram. SANDRA

 

Idag åt vi middag hos Marcus föräldar, vilket vi gör de flesta söndagar. David och Lina var där och jag tvingade dem under nästan fyra timmar att tala förlossning, kolla in mina svullna fötter och ben, lyssna på hur jobbigt det är då bebisen trycker nedåt och ynka mig i största allmänhet.   De fick prata liiite men fina som de är spelade de med och lyssnade på mitt kink med största möjliga tålamod.


Imorgon går jag in i v 40. Det har jag aldrig gjort förr... känns konstigt, jag trodde jag skulle vara tvåbarnsmamma vid det här laget. Eller ja, alltså ha båda barnen synliga, så att säga. Men för varje dag så minskar ju väntan.


Kan tillägga att Lyckeli har fått flugrädsla... de där otäckingarna får henne att skrika "GUGA!" och gråta i panik. Varifrån detta kommer vet vi inte, för hon älskar nyckelpigor, myror, ormar och annat av samma kaliber. Men flugor - där var gränsen dragen, tydligen.

Av Tina - 21 maj 2010 19:26

Idag var det den stora dagen för mina fina treor på Åby Travgymnasium. De tog studenten, och jag kunde vara med då jag inte alls födde barn idag, som jag hade gissat på. Man får se det positiva.    Det var en jättemysig dag, med lärarspex, lunch med tal och sedan slutligen utspringet. Jag har som tradition att skriva ett kort "tal" till var och en av eleverna, där jag försöker ge min uppfattning av personen, beskriva deras positiva sidor samt de sidor de behöver jobba mer med, plus ge ett råd inför framtiden och ett stort lycka till. Det brukar vara uppskattat och så blev det även i år. Jag blev så stolt och glad då jag läste följande på en av mina elevers bloggar nu under kvällen:


"Tina delade ut våra första studentpresenter i form av lappar med några meningar om var och en av oss,
hon läste upp dessa och det brast för oss (mig, CL och Bella) ett antal gånger.
Jag tror aldrig att en person har kunnat sammanfatta mig som person så bra som Tina gjorde idag.
Att en människa har kunnat se rakt in i mig för första gången och det kändes som om det var mina egna ord om mig själv hon läste upp.
För första gången känner jag mig inte förbisedd av en vuxen, det känns som att någon faktiskt har snappat upp vem jag är,
istället för att bara stryka ett streck över mig.
Det rörde mig ända in i själen."

 

Det fick mig att gråta. Det är så underbart att få följa dessa människor, från det att de kommer som blyga och tysta sextonåringar till det att de tar studenten, kliver ut i vuxenvärlden som betydligt mer mogna 19åringar.


  


Jag fick dessutom en jättefin bekräftelse på att min strävan att se varje elev som en unik person med individuella behov då föräldrarna till en av mina elever kom fram för att skaka hand med mig och personligen tacka mig för att jag, enligt dem, varit "ett stort stöd och en trygg vuxenkontakt" för deras son. Ojojoj, va det värmde i hjärtat! Att jag dessutom fick en fin blomma av ovan nämnda grabb och en klasskamrat till honom, det värmde ännu mer. Den fina buketten står nu på köksbordet och påminner mig om varför jag valde mitt yrke, som stundtals är jobbigt men stundtals, som idag, är väääärldens bästa.


  

Skapa flashcards