Jag har fått in två gissningar på när bebisen kommer till, men sprarar dem i förhoppning om att få in några till innan jag slänger in dem i listan.   

Jag har många tankar just nu, som snurrar. Mycket som handlar om Lyckelis brännskadeolycka som skedde för drygt ett år sedan. Jag kan fastna i den, älta den och våndas, önska den ogjord. De flesta dagar går det bra, då ser jag hur glad och sprallig hon är, hur fint de flesta ärren läker och hur bra hon hanterar sina plåster och smörjningarna av det område som fortfarande läker. Men då och då slår det mig hur ont det måste ha gjort, hur mkt jag vill skydda henne och hur gärna jag hade tagit det åt henne. Burit det så hon slapp. Enligt läkarna så minns hon inte, varken smärtan eller händelsen, och det är ju en tröst. Men jag minns. Och Marcus minns. Och oron och det där lilla sticket av vånda släpper liksom aldrig.

Kanske är jag extra fundersam nu då vi väntar en liten bebis till snart? Kanske är det alla mammakänslor som gör att jag funderar på min roll som beskyddare till mina barn?

Kanske blir jag påmind lite extra om det nu då Lyckeli har en period då allt är "Vaam!" då hon ska äta? Hennes oro över att det ska vara för varmt påminner mig. Jag tror inte alls hon sätter det i samband med olyckan, det är nog snarare ett resultat av våra "Akta, det är varmt!" då hon kommer, i våra ögon, för nära ugnen eller spisen eller då vi måste blåsa innan hon smakar på något. Men det påminner mig.

Kanske är det bara lite svammel från en liten mamma som sitter ensam hemma och vilar i soffan?   Fina familjen är på badhuset och jag låter ryggen återhämta sig under tiden. Hur skönt det än är att de är iväg och hittar på roliga saker som vill jag ha flocken samlad. Jag vill ha dem här, hos mig, helst på samma kvadratmeter, så jag ser att de har det bra, skrattar, är glada. Lyckeli får aldrig flytta hemifrån.... Eller, som Marcus säger, hon får flytta hemifrån då hon är åttio, en stund, sen får hon flytta hem igen.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...