Först kommer listan, med lite påfyllning:

15 maj; APA 1

16 maj; pojke, 3900 gram, 52 cm. LINNÉA

17 maj; flicka, 3980 gram, 51 cm. HELENÈ

17 maj; flicka, 3459 gram, 51 cm. VERONICA

18 maj; kön?, 3500 gram, 51 cm. MARCUS Fast Marcus tillägger att han egentligen tror 21 maj

18 maj; APA 2

19 maj; flicka, 3350 gram, 49 cm. LOTTA

19 maj; flicka, kl 06:45, 3990 gram, 51 cm. CATTA

20 maj; flicka, 4055 gram, 49 cm. MARIA

20 maj; flicka, 4092 gram, 50 cm. MIKAEL

21 maj; flicka, 3600 gram, 50 cm. TINA

22 maj; pojke, 4127 gram, 51 cm. MIA OCH LEIA

25 maj; flicka, 3985 cm, 49 cm. ANNIKA (KVACK)

27 maj; flicka. LISEN

31 maj; pojke, 4300 gram, 52 cm. ANNIKA

3 juni; flicka, 3645 gram. SANDRA

Igår var vi på tillväxtultraljud igen. Det gav finfina resultat; bebis ligger nu på +6 % och väger 3085 gram. Om den följer denna kurva och jag går hela vägen ut så borde den väga ca 3600 gram då den föds. Sedan kan man inte lita på tillväxtultraljuden helt och fullt, läkaren kan ju mäta fel och varje mm kan ge ett ganska stort fel på resultaten. Men det är iaf inte en bebis som ligger 60 % över kurvan, som jag har en bekant vars bebis gör just nu... där snackar vi big baby!

Jag börjar känna mig TUNG och varje grej vi ska göra tar emot lite. Marcus är en ängel som aktiverar Lyckeli så bra; åker och badar, går till öppna förskolan, går ut och leker och far till Universeum med en lycklig liten skrutt, medan jag mest vilar. Jag försöker göra mer lugna grejer med henne. Vi bakar, badar, ritar, tittar på Puh, lär oss (henne) räkna till tio och lite sånt. Ang räkningen så är det för sött! Hon säger: "nen, dåååå, teee, a, mem, schex, hu, ta, niiiio, tiiiiio" då hon säger efter oss, men då hon räknar på egen hand hoppar hon gärna över en, fyra och åtta. Jag och Marcus ler ikapp och är stolta som tuppar över vårt mattegeni.   

Min mamma gjorde tre gosefiltar till Lyckeli då hon var liten och de har varit GULD att ha under hennes uppväxt hittills. Så jag bad henne göra tre till bebisen också:

Jättefina, underbart mjuka och i lagom storlek. Super!

Ett litet kort på min fina unge med:

Frukost i soffan.

Over and out.

 

Sandra syster anni

10 maj 2010 11:21

Åh känner igen tröttheten i slutet. Jag hade aldrig klarat av att ha Elina hemma från dagis sista veckorna. Men nu är energin tillbaka och smärtorna borta!
Skönt att vara elinas mamma på riktigt igen!
Kram

http://Www.sandraochanders.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...