Att det ska vara så laddat, det här med amning. Och att det ska vara så att varenda människa tror sig ha rätt att diskutera kvinnors amning eller icke-amning helt utan vidare! Det är mitt barn, mina bröst och MIN sak om jag ammar eller inte. Hur det kommer sig att man ammar eller inte ammar syns inte på en kvinna, men ÄNDÅ tar sig många friheten att "veta" att man är lat om man inte ammar, att man inte älskar sitt barn lika mkt eller att man borde gå till en psykolog eftersom en icke-amning betyder att man har svårt med närhet. Jag har hört så många kommentarer, inte alla riktade till mig utan en del riktade till andra kvinnor som inte ammar av en orsak eller en annan, och jag blir förbannad varje gång.

"Alla kvinnor kan amma." BULL. SHIT!!! Sånt jävla trams, att vi ens orkar hålla på sån här i ett samhälle där vi har tillgång till ersättning, som faktiskt fungerar hur bra som helst om inte amningen funkar, där inget barn behöver svälta ihjäl och där vi har betydligt allvarligare saker att diskutera än hur våra små får sin näring det första halvåret. Alla kan INTE amma. Så är det bara.

Anledningen till att jag är så upprörd just idag är att jag ringde bvc idag för att fråga en helt annan sak, en sak som iofs kan påverkas av huruvida man ammar eller inte men ändå, det var attityden hos bvc-tanten (inte min vanliga) som gjorde min förbannad. Hon frågade om jag ammar och då sa jag att jag till allra största delen ger ersättning. Istället för att då utgå från det och berätta hur jag ska göra så fortsätter hon med att undra om jag inte har försökt amma före varje gång jag ger flaska, för "det ska man alltid göra". Öh, jooooo, jag vet att rekommendationerna är såna och jag vill mitt barns bästa, men nu är det den här lösningen som är bäst för oss, förklarar jag. Ändå fortsätter hon, men en röst där jag riktigt hör föraktet: "Jaha, ja, man kan ju försöka lite till... men men."

Kärring! Jag orkade verkligen inte dra hela vår historia och kände heller inte att hon hade med det att göra. Men hur i hela friden tänkte hon?!

 

Maria

15 juli 2010 12:41

Vilken kärring. Man ska göra det som fungerar, det som känns bäst, då mår alla bäst ju. Antagligen en kärring från gamla skolan ;)

http://www.minamirakelochjag.bloggplatsen.se

 

Annica Kvack

15 juli 2010 18:36

Vilken kärring. Förstår att du blev förbannad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...