Liseberg blev måndagens utflykt, dit vi for med Tristan, Veronica och Tobbe. Dagen före hade jag vid Lyckelis sängdags förberett henne. "Imorgon ska du och Tristan få åka karusell och hälsa på de stora kaninerna" sa jag till henne, och undrade om hon mindes kaninerna från förra året. Vi har nämligen inte varit på Liseberg än i år, pinsamt nog. Iaf, Lyckeli verkade tycka det skulle blir roligt och lade sig ner för att sova. Några minuter efter hör jag henne dock med mycket gråt i rösten gasta: "Mammaaaa" och då jag kommer in säger hon med darr: "Mamma, INTE åka kasell!" Jag fick trösta och lova henne att hon inte behövde åka "kasell" om hon inte ville, vi kunde bara leka med Tristan som vi brukar. Hon nickade snusförnuftigt och somnade sött. Detta motstånd till "kasellerna" hade hon dock glömt då vi kom till Liseberg. Stadigt knatade hon först mot Sagoslottet, sedan mot Ponnykarusellen, Farfars bilar, Kaninernas hus och tillbaka till Ponnykarusellen.

Jag och Lyckan åker bil.

Tristan och Lyckeli kramade den där kaninen hur länge som helst. Tristan nästan bosatte sig i famnen på den.   

Meeera kram!

Hästarna är bäst, tycker Lyckeli, och åker gärna flera turer på varandra.