Alla inlägg under september 2010

Av Tina - 30 september 2010 07:09

Bebis börjar röra på sig oroligt. Får mat. Klockan är 05:22 då flaskan är tom och mamman ser fram emot minst en timmas sömn till, as usual. Bebis tycker det är dags att börja prata och le mot mamma. Mamma hyschar, lägger gosefilt intill litet ansikte och stoppar napp i liten mun. Nappen åker ut med ett "aooo" och ett smil. Mamman reser sig upp och vaggar bebis. Ser genom fönstret att någon går in i tvättstugan på gården intill. Nu? Det är ju natten! Ser fem minuter senare en människa på samma gård gå mot bilen. Jobb? Nu? Det är ju natten! Ser på klockan. 5:55. Okej då. Jobbet kan det vara. Men tvättstugan? Det verkar inte riktigt friskt...


Bebis pratar på. Mamman väcker pappan och ber honom försöka. Bebis smilar upp sig. Tio minuter senare ligger bebis mitt i sängen och smaskar gosefilt medan mamman och pappan, som för övrigt har fått trösta ledsen storasyster ett otal gånger under natten, ligger som två döa sillar på var sin sida om lycklig liten. Vad göra för att få uppmärksamhet? Jo, bebis bajsar. Mamma måste gå upp. Victory!

Av Tina - 29 september 2010 10:26

Benjamin. Mamin. Benji. Kräket. Kärt barn har många namn. Det sistnämnda kommer fram då och då när han har en extra kräkig dag. För kräkas, det kan han! Härom dagen kräktes han rakt i Marcus mun, och jag har knappt slutat skratta än. Hahahahaha! Det rann kräks i skägget och ... och... näää, FY va äckligt! Och väldigt roligt då man inte var med om det själv.   


Mamin är Lyckelis sätt att säga Benjamin och det har även jag och Marcus anammat. Lilla Mamin är en underbar unge. Han är nöjd, glad, lite kittlig och vill gärna vara med nära, precis där det händer grejer. När vi äter sitter han storögd i mitt knä och blänger på varenda rörelse vi gör, på maten på våra tallrikar, på glasen som vi dricker ur då och då. Det ska bli ytterst spännande att se hur han själv reagerar då han börjar med smakportioner.


    

Av Tina - 29 september 2010 10:19

Lyckeli feberyrade stora delar av natten och var varm som en kamin, så det var många uppvak då vi fick trösta, smeka på pannan och bara finnas där för henne. Nu på morgonen är febern borta, dock, och gladast för det är nog jag. Oj va det skär i mitt hjärta då mina barn har ont. Som då Lyckeli brännskadades för 18 månader sedan, då kändes det som att min hud smalt i samma takt som Lyckelis gjorde det. Jag inser ju att hon hade hundra gånger mer ont än jag, men det smärtar en mamma (och säkert lika mkt en pappa) då ens barn med panik i ögonen skriker rakt ut. Igår då min fina älskling låg i soffan, utslagen, så hade jag så hemskt gärna velat ta det från henne. Varenda förälder där ute hade nog känt samma sak.


  

Idag blir vi hemma för rekreation. Egentligen skulle vi fått besök av mina vänner med barn, men det får skjutas upp till nästa vecka. Istället ska jag försöka hitta kläder till lördagens äventyr...

Av Tina - 28 september 2010 13:42

... då satte godissuget in och olyckligtvis kom jag på att jag hade en påse lösgodis liggandes i bilen. Jag tog på Benji en mössa och knatade ut och inser nu, efter några minuters moffande, att middagen får bli snål idag. Har ätit 3/4 av dagens matranson om jag räknar points, som jag ju gör. Jaja. Det får bli soppa.


Lyckeli har feber, by the way. Stackars sötnosen vill då rakt inte ha mat till lunch utan fick en isglass för att få ner temperaturen, som då vi kollade låg på 38.8 grader. Sedan somnade hon i mitt knä i soffan, tittandes på när Madickens pappa jagas upp i ett träd av busiga tjurkalvar. Hoppas att hon vaknar piggare sedan.

Av Tina - 28 september 2010 13:38

Ja, till Linda, som jag skrivit om förr. Hennes stora dröm just nu är att få åka till New York innan hon blir för sjuk. Friskare kommer hon med all sannolikhet inte att bli, så hon har inte så mkt tid på sig om resan ska bli av. Det som hindrar är deras ekonomi... de har inte råd, så enkelt är det.


MEN! En vän till Linda startade en insamling och nu har de redan kommit upp i knappt 12000 kronor, på kort tid. MEN det behövs lite till om Linda och hennes man Lars ska kunna åka, några tusen till för att få hotellet betalt.


Kan du ge 100? Det gjorde jag. Här finns information:


http://ludmilla.se/2010/09/26/linda-till-new-york/


Av Tina - 28 september 2010 10:29

Det var ju två till som fattades på kusinträffen! Min storebrors barn Jonna och Andreas, som självklart saknades lika mkt som de andra tre som inte kunde närvara!


Lars: Gabbi sitter ju där, längst fram.   

Av Tina - 26 september 2010 20:34

På mammas sida är vi bara sju kusiner. Eller, bara och bara, det är faktiskt precis lagom. Men det var länge sedan vi var samlade alla på ett ställe. När jag tänker på det var det på mitt och Marcus bröllop 2007 och då fanns de ju en del andra personer där utöver oss, så det var inte så att vi satt och pratade bara vi.   Men idag sågs vi, och OJ va skoj det var! Det blev dock några bortfall; Lasse, som fick en dotter i måndags och därmed var hemma med henne i lugn och ro, Tobbes två barn Jonna och Andreas samt Malins kille och dotter, då dottern var förkyld och hostig.


Vi tittade på gamla kort från mormor och morfars ställe, och det var fantastiskt skoj att få prata gamla minnen och diskutera folk, händelser och lekar vi roade oss med som små.


  

Här är sex av sju kusiner. Min bror Tobbe, min kusin Malin, min syrra Teres (alla övre raden) och på nedre raden min syster Maja, min kusin Linn och så jag.


  

Och här plockade vi med barnen. Hahaha! SICKEN röra det blev, men va skoj att få alla samlade. Fem personer saknas dock; Lasse med sin nya lilla dotter, som för övrigt ska heta Torhild, Tobbes två barn Jonna och Andreas samt Malins dotter Vendela.


Benji busar med Maja.


  

Jag och Lyckeli.


  

Jag och Marcus.

  

Och det bjöds på GLASS, till Lyckelis stora lycka.


Tack för en fin dag!   

Av Tina - 26 september 2010 09:30

När jag ska duscha nu för tiden går det inte till som förr i tiden, då jag inte hade barn. Jag hinner klä av mig, sätta på duschen och i bästa fall kliva i  med en fot innan små barnafötter tassar in och Lyckeli förtjusta utbrister: "Suscha! Mamma susha! Kyki susha såsså!" och så studsar hon in till mig.


Följade skedde i morse:


Lyckeli: Mamma stå där! *pekar mot bottersta hörnet av badkaret, där vi duschar*

Jag: Men Lyckeli, då får jag ju inget vatten på mig.

Lyckeli: Mamma stå DÄR!

Jag: Det är kallt här borta, Lyckeli!


Efter lite tjat får jag komma under vattenstrålen igen. En stund. Jag hinner shamponera håret och sedan kommer nästa kommando:


Lyckeli: Susha KALLT!!

Jag: Nä, det vill inte jag.

Lyckeli: KALLT, mamma!

Jag: Okej då... *ger henne plats under strålen och vrider kranen åt höger, mot det kalla*

Lyckeli: *gapskrattar*


Efter att ha fått vrida tillbaka till en uthärdlig temperatur (jag vill helst ha jättejättevarmt, men det vill inte Lyckeli) så hinner jag få balsam i håret. Då ska det badas. Pronto. Jaja, det får bli hårinpackning av balsamet, och så badar vi en stund. Sedan lyckas jag snabbt skölja ur håret innan vi ska upp ur badet och iväg på nya äventyr.

Skapa flashcards