Teres är min storasyster. Hon är världens bästa storasyster, som på ett storasystrigt vis kan allt och vet mycket. Då vi ny flyttade, vem kom inte som ett skott för att hjälpa oss flytta plantor, möblera och fixa? Jo - Teres. Hon passade även Benjamin en kväll så att jag och Lyckeli kunde åka till fina Tildes tvåårskalas. En skatt, det är vad Teres är!

Jag och Lyckeli på Tildes kalas. Konstigt nog fick jag inte ett enda kort på födelesedagbarnet. Jag hoppas det beror på att hon hade så roligt att hon inte stod stilla en enda sekund.   

Teres yngsta son Teo, som somnade på vår soffa i denna härliga stil en eftermiddag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...