Direktlänk till inlägg 29 september 2010
Lyckeli feberyrade stora delar av natten och var varm som en kamin, så det var många uppvak då vi fick trösta, smeka på pannan och bara finnas där för henne. Nu på morgonen är febern borta, dock, och gladast för det är nog jag. Oj va det skär i mitt hjärta då mina barn har ont. Som då Lyckeli brännskadades för 18 månader sedan, då kändes det som att min hud smalt i samma takt som Lyckelis gjorde det. Jag inser ju att hon hade hundra gånger mer ont än jag, men det smärtar en mamma (och säkert lika mkt en pappa) då ens barn med panik i ögonen skriker rakt ut. Igår då min fina älskling låg i soffan, utslagen, så hade jag så hemskt gärna velat ta det från henne. Varenda förälder där ute hade nog känt samma sak.
Idag blir vi hemma för rekreation. Egentligen skulle vi fått besök av mina vänner med barn, men det får skjutas upp till nästa vecka. Istället ska jag försöka hitta kläder till lördagens äventyr...
Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...
Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 | 8 | 9 |
10 |
11 |
12 | |||
13 | 14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 | |||
20 |
21 |
22 |
23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 |
28 | 29 | 30 | ||||||
|