Direktlänk till inlägg 29 september 2010
Benjamin. Mamin. Benji. Kräket. Kärt barn har många namn. Det sistnämnda kommer fram då och då när han har en extra kräkig dag. För kräkas, det kan han! Härom dagen kräktes han rakt i Marcus mun, och jag har knappt slutat skratta än. Hahahahaha! Det rann kräks i skägget och ... och... näää, FY va äckligt! Och väldigt roligt då man inte var med om det själv.
Mamin är Lyckelis sätt att säga Benjamin och det har även jag och Marcus anammat. Lilla Mamin är en underbar unge. Han är nöjd, glad, lite kittlig och vill gärna vara med nära, precis där det händer grejer. När vi äter sitter han storögd i mitt knä och blänger på varenda rörelse vi gör, på maten på våra tallrikar, på glasen som vi dricker ur då och då. Det ska bli ytterst spännande att se hur han själv reagerar då han börjar med smakportioner.
Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...
Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 | 8 | 9 |
10 |
11 |
12 | |||
13 | 14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 | |||
20 |
21 |
22 |
23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 |
28 | 29 | 30 | ||||||
|