Bebis börjar röra på sig oroligt. Får mat. Klockan är 05:22 då flaskan är tom och mamman ser fram emot minst en timmas sömn till, as usual. Bebis tycker det är dags att börja prata och le mot mamma. Mamma hyschar, lägger gosefilt intill litet ansikte och stoppar napp i liten mun. Nappen åker ut med ett "aooo" och ett smil. Mamman reser sig upp och vaggar bebis. Ser genom fönstret att någon går in i tvättstugan på gården intill. Nu? Det är ju natten! Ser fem minuter senare en människa på samma gård gå mot bilen. Jobb? Nu? Det är ju natten! Ser på klockan. 5:55. Okej då. Jobbet kan det vara. Men tvättstugan? Det verkar inte riktigt friskt...

Bebis pratar på. Mamman väcker pappan och ber honom försöka. Bebis smilar upp sig. Tio minuter senare ligger bebis mitt i sängen och smaskar gosefilt medan mamman och pappan, som för övrigt har fått trösta ledsen storasyster ett otal gånger under natten, ligger som två döa sillar på var sin sida om lycklig liten. Vad göra för att få uppmärksamhet? Jo, bebis bajsar. Mamma måste gå upp. Victory!