Fredagen här hos familjen Troll var mycket lyckad. Lyckelis kompisar Tilde och Elly kom med sina familjer och vi tillbringade många timmar ihop med mat, snack och lek med barnen. Jag skulle visa hur otroligt god lasagne min svärmor gör genom att härma hennes recept och bjuda på maten, men det blev ju inte ALLS som svärmors är! Hennes är sjukt god, helt saftig och... och... ja, jag blir hungrig nu, sushin i magen till trots. Här kommer iaf några bilder från gårdagen:

Majskrokspicknick

Familjen Jansson

Sandra med goa Freja

Lyckeligalningen hoppar från ryggstödet till soffan. Sitter inte jag och tar emot så hoppar hon ändå, min tok till unge.   

"Vinka, lilla fäna däääär

hur ja undar va du äääääär

fäjjan lockar du min syn

liten dia mant i syyyyn

vinka, lilla fäna däääär

hur ja undar va du ääääär"

Hon är inne i en sångfas just nu. "Blinka lilla", "Lilla snigel", "Ekorrn satt i granen", "Bäbä vita lamm" är några av favoriterna, och därtill kan vi lägga alla sånger hon lärt sig från Astrid Lindgren-filmerna. "Den blomstertid", "Hjärtats saga" och en drös sånger som hon sjunger med sin fina, lilla stämma. Och mitt hjärta sväller! Det svämmar över av kärlek till min fina dotter.

En liten stund går det bra att ligga på mage, enligt Benjaminsson. Sedan snärtar han över till rygg och jollrar glatt. "Joller" låter "aooooooo" och han drar långa ramsor, ska ni veta.   

Kikar på solen genom fönstret.

Va!? Vasaru?!

Lyckeli slutade sova middag för en vecka sedan. Bara sådär. "NEJ!" sa hon tydligt en dag då vi skulle lägga henne efter lunchen, och lika bestämd har hon varit varje dag sedan dess. "Sova middag INTE" deklarerar hon trotsigt och sätter sig istället med napp och filt för att se på Emil eller Madicken eller Barnen i Bullerbyn en timma efter lunchen. Och den där timman behöver vi alla. Främst hon, då att hon numera inte sover middag inte tar bort att hon är väldigt trött just mitt på dagen. Men även jag och Marcus, då vi är vana att ha två, ibland tre timmar på dagen då vi kan dona med annat; Benjamin, lunchmat till oss, tvätt, städ osv. Det här att hon bara slutat sova middag känns väldigt mycket min unge. Hon var likadan med vällingen då hon var runt året. Slutade tvärt. Bara sådär.

För att hon ska glömma tröttheten försöker vi göra roliga, men inte allför anstängande saker, på tidiga eftermiddagarna. Härom dagen bakade hon chokladbollar tillsammans med sin pappa:

Nåja... bollar och bollar. Goda blev de iaf.     

Marcus: Kan vi inte bara sitta och ha det mysigt tillsammans ikväll i soffan?

Tina: Javisst, gärna!

Marcus: När barnen har lagt sig, och så städar vi lite innan så det är gjort.

(Vi ska ha gäster idag så lite röj efter hör liksom till)

Tina: Ja, och dricka lite vin! Det är jag sugen på.

Marcus: Ja!

Tina: Och så kan vi sortera alla skruvarna i verktygslådan!

Jag är störd....

Idag bor vi i en så kallad borätt. Förbo äger våra bostäder. Vi har en bostadsförening som hyr av Förbo. Sedan hyr vi alla hyresgäster här i andra hand av föreningen. Vi har hand om mycket själva som i vanliga fall en hyresvärd har hand om, som ytterbelysning, närområden, hyresavier, snöskottning osv. Det medför att vi har en lägre hyra. Vi snackar ca 2000 mindre i månaden för en fyra som den vi har. Förbo har hand om fasader, våtutrymmen och några saker till.

Nu är det snack om att göra om området till bostadsrätter. Vi har "första tjing" på att köpa och vi har också fått klartecken från Förbo att de kan sälja till oss. Vi vet dock inget pris, så långt har inte processen kommit. Vi står just nu i skedet att 67% av hyresgästerna måste anmäla sitt intresse för att Förbo ska ta in en värderingsman som ska ge oss ett pris per kvadratmeter. Ska vi sedan gå vidare så är processen lång med prat med banken, värdering av enskilda bostäder, upplägg med föreningens konta våra del av lånet osv.

Men. Jag vet inte om jag vill. Jag ser ju fördelarna med att köpa rent ekonomiskt. Jag inser att jag lägger pengar till mig själv och att jag säkerligen kan tjäna på det om jag sedan vill sälja, att jag själv får fördelarna rent pengamässigt om jag t.ex tapetserar om. Men ändå. Rent ideologiskt står det här LÅNGT bort från vem jag är, och rent politiskt möjligen ännu längre. För om det inte hade varit borätter här hade jag och Marcus aldrig kunnat hamna här från början. Vilken tjugoåring har trehundratusen att lägga på ett lån till att köpa en bostad? Inte hade jag det iaf. Den 1 oktober kommer bankerna ändra sina regler så man ska kunna lägga 15 % av lånet för att få ta det... kul. Då vete katten om vi kan ta lån för att bo här, ska jag säga. De slantarna vi har sparade ska gå till att vi ska kunna vara hemma med våra barn så mkt som möjligt under några år framåt. Om de ryker så måste jag börja jobba mer än jag har tänkt redan om ett år, och det är jag INTE beredd på.

Samtidigt så har denna underbara, blå regering (ironi) gjort att de kommersiella resultaten måste bli mer synliga hos kommunala företag som Förbo, som jag har förstått det. De måste gå med mer vinst, helt enkelt. Förbos förslag då är att öka våra hyror med 5 % varje år fram "tills efterfrågan på bostäder minskar". Tror ni efterfrågan på bostäder kommer att minska i Göteborg det närmaste? Näpp. Det kan jag lova att den inte kommer att göra.

Så. Kvar som det är nu, eller köpa? Vad vill jag helst egentligen?

Jag har tidigare skrivit om Linda, som jag lärde känna via ett forum då vi båda, plus många fler, väntade barn vid årsskiftet 07/08. Igår for vi iväg till Jönköpingstrakten, där hon bor med sin familj, och där tillbringade vi dagen tillsammans med Lindas familj och ytterligare två familjer som hör till samma forum. De enda jag har träffat förr är ju Annika, Mikael och deras barn Elly och Joel, och det var väldigt trevligt att äntligen träffa Linda och Therese live. Linda är en utmärkt hobbyfotograf (man tror lätt hon är proffs) och tog fantastiska kort under dagen. Här är ett smakprov:

08-barnen plus Nils storasyster WIlma. Lyckeli, William och Elly har ju redan hunnit få småsyskon, och Nils (och Wilma) ska få en lillebror eller lillasyster om 15 veckor.   

Här är vi! Mammorna med 08barnen. Annika med Elly, jag med Lyckeli, Linda med William och Therese med Nils.

Tusen tack för en jättetrevlig dag, och för fantastiska kort, Linda!   

Det är mina barn, det. En galning till dotter som hoppar från allt hon kan hitta, och en riktig charmant grabb som flinar upp sig så fort man sticker dit ansiktet och säger "hej".