Jag skrev ju att Lyckeli hade feber och inte ville äta. Då Teres kom i fredags så upptäckte vi varför... hon hade små sår på hela insidan av överläppen, stackars barn. Vi åkte direkt till apoteket och köpte en kräm som lägger sig som ett plåster över såren och bara en halvtimma senare åt hon en rejäl portion makaroner. Stackarn, det har ju gjort jätteont i munnen på henne då hon har försökt äta.   

Det finns en slags sår som heter Afte. På hälsa.se kan man läsa följande:

Afte är smärtsamma munblåsor som sakta växer och sedan brister. Tillståndet är vanligt och var femte person uppskattas ha afte till och från. Vanligen varar besvären i en vecka.

Salvan vi köpte på Apoteket heter Aftamed. Den är både läkande och bedövande, och nu, efter tre dagars smörjning, är det nästan läkt i munnen på Lyckeli. Vi smorde före hon skulle äta och före hon lade sig och det räckte gott.

I helgen var jag på möhippa. En vän som heter Frida ska gifta sig med sin Fredrik i november och för att fira henne samlades ett helt gäng tjejer (tror vi var 16, varav jag kände 4 sedan innan) för att äta god mat, fäktas, bada, prova vin och choklad samt övernatta i ett hus i Halmstad.

Då Marcus jobbade helgen kom min storasyster Teres hit med sina barn Teodor och Gabriella för att ta hand om Lyckeli och Benjamin. Och det har gått så bra! Lyckeli och Teo leker så himla bra och Lyckeli hade haft så roligt igår att hon somnade halv sex, på soffan, efter allt bus och all lek. Söta ungen! Idag åkte Teres och hennes barn hem efter att vi ätit middag tillsammans och jag tackar så mycket för hjälpen!

Några kommentarer från helgen, vilka Teres har återberättat för mig:

Lite ledsen

Teres hade lagt upp fyra bullar (små gifflar) på en tallrik till Teo och Lyckeli. Hon stod inne på toaletten då Lyckeli kommer in och gråter.

Teres: Vad är det, Lyckeli?

Lyckeli: Ja e lite sessen!

Teres: Är du ledsen? Varför då?

Lyckeli: Ja få inte alla bullar!

Till saken hör att där står Lyckan, med en halväten bulle i munnen, en bulle i varje hand och grinar över att hon inte har någon mer hand att hålla den fjärde bullen i... Vilket öde!   

Fryser i ögonen

Teres och alla barn var ute och lekte i skogen. De hittar en död mus, och Teo blir fascinerad. Först utbrister han "Musen, du får inte leva med oss mer!" och sedan frågar han bekymrat: "Men, fryser inte musen i ögonen?" Musen låg där med öppna ögon och var stendöd, men Teos största bekymmer var att den skulle frysa... i ögonen!

Barn är fantastiska på att tänka utanför ramarna.