För sista gången den här sommarsäsongen, helt klart. Inte för att det inte är underbart, fantastiskt skitsköj att gå dit med mina barn, utan för att sommarsäsongen tar slut imorgon. Med skor var Lyckeli idag 90 cm så en helt ny värld med karuseller öppnade sig, till både hennes och Marcus förtjusning. Det åktes, det käkades plättar till lunch och banan till mellanmål, det kramades kaniner och det vinkades till gubbarna som paraderade i sagoslottet.

Då vi kom hem var Lyckan så trött att hon slocknade på golvet.

Fredagen bjöd på massa lek med Tristan för Lyckelis del. Först lekplatslek, sedan inomhuslek, middag och kvällsbokläsning. Det är GULD att ha en vän (gäller både mig och Lyckeli; Lyckeli har Tristan och jag har hans mamma Veronica) på gården, att leka med. Jag är förvånad över att det dock blir så sällan som det blir. Före Veronica och hennes familj flyttade hit trodde jag att vi skulle umgås flera gånger i veckan. Men dagarna går. Veronica jobbar. Vi är iväg ibland. Det blir inte så jätteofta ändå. Men jag njuter för fullt de stunden då vi umgås, pratar om ditten och datten och ser våra fina barn leka och ha skoj tillsammans.

Kvällsmys med russin, bok och kompis.