Ja, det nog det jag längtar mest av allt efter just nu. Benjamin sover sämre och sämre, tycker jag. Han sover bara halvtimmar på dagen, även om han var tredje dag ungefär förvånar oss och sover 1-2,5 timmar en gång. Lägger sig för natten mellan sju och åtta. Vaknar och äter 23, 02 och mellan fyra och fem, typ. Sedan tror han att det är morgon... det tycker INTE jag att det är. Jag lägger mig ändå vid tio, men hinner inte somna förrän han ska äta, och sedan blir det ju inte många timmar som jag får där emellan matningarna. Jag är slutkörd. Idag lånade vi hem en bok om barns sömn och den hoppas jag ger mig lite tröst. Zzzzz.....

TUR han är så söt då han är vaken!   

Och min andra unge är lika söt, hon:

Måndag 18 oktober. Benjamin ska få sin första smakis. Så som denna unga man blänger och drägglar då man själv äter hade jag höga förhoppningar om denna stund; då han äntligen skulle få smaka lite fast föda för första gången. Eller, fast och fast, utblandad med ersättningen blev potatisen mest lik mixad soppa, men unge herrn smaskade gladeligen i sig denna. Jag är inte säker på att han just svalde så mycket, men han gapade och undrade och gapade igen, slafsade och slabbade, smackade och var helt jäkla underbar.

Lyckeli smaskade ananas under tiden:

Efter en evighets väntan på att huvudgaveln skulle komma in på Ikea och efter lite påt och mätning så kom ääääntligen sovrummet iordning. Några tavlor på väggarna och böcker på hyllorna, så kommer det bli superfint.   

Mina vänner från Uddevalla är fina. De kom då Lyckeli var liten för att kika, de kom då Veronica precis flyttat till gården och nu, efter att ha fått flytta fram datumet några ggr då barnen varit sjuka, kom de för att besiktiga Benjamin och även kolla in vårt nya hem. SKOJ va det! Vi träffas minst en gång om året, på den årliga middagen för gamla gymnasiegänget, men det är ju sjävklart skoj alla de gånger vi får till det emellan de där middagarna.

Elinor ska föda i mitten av november, och är verkligen jättejättevacker i sin fina mage. Amanda ska alltså bli storasyster och tränade mer än gärna på att hålla Benji. Viktoras Johannas var också med och goare treåring får man ju leta efter, måste jag säga.   Tillsammans med Anna-Lena drog de sig efter tre härliga timmar hemåt igen, och jag ser fram emot nästa gång vi ses redan nu.   

Glad Benjamin!

Det har varit en SÅN dag idag. Ni vet, en sån där då man bara längtar till sängen ändå från det att frukosten är uppäten. En sådan dag då barnen istället far runt som propellrar alternativt BARA vill vara i famnen.En dag då man smågrejar hela tiden men ändå känner att det är segt, segt, seeeegt i huvudet. En sån där dag då jag försöker piffa till det hela med lite bullbak men ångrar mig halvvägs igenom det hela. Roligt är det, men ack så slitande... Nu är dock biffen kirrad; bullarna är i frysen, ungarna ligger i sängen, linserna är redan utplockade och jag är snart nedbäddad i sängen. Ska bli underbart!

Imorgon väntar nya äventyr! Fyra tjejkompisar och tre barn kommer på besök, och vi ska äta pasta och bullar så det står härliga till.

God natt!

Benji har varit ganska nöjd liggandes på rygg länge nu. Men så idag tröttnade han och rullade över. Bara sådär. Fick med sig arm och allt och låg där, nöjd men lite förvånad, och kikade sig omkring. Mageläge är nya ryggläget, rygg är helt ute.

Dagen har ju bjudit på ett fantastiskt väder så vi tog en familjepromenad för att klättra lite i träd (Lyckans favorit just nu), sova (Benjamin), fika och bara ha det mysigt. Jag låter bilderna tala för sig:

Igår var vi på kalas för syrrans son Oscar. Ett jättetrevligt kalas! Min storasyster är så bra på att fixa god mat. Det var tacosnacks, crapes med kantarellstuvning, oliver, grönsallad, potatissallad, och något så gudomligt gott som rostade valnötter med honung och flingsalt. För de som åt kött fanns även järpar och kycklingspett. MUMS och OJ va vi åt. Glass med chokladkross till efterrätt och sedan vi jag mätt hela kvällen.

Teres och Lars tredje barn, Elias, var iväg på familjegudstjänst för han var med och sjöng där. Under gudstjänsten hade prästen läst upp saker som barnen hade fått rita och skriva om, som de ville tacka Gud för. Det var mamma, pappa, solen, regnet, godis, kompisar... Prästen kom till Elias brev. "Jag vill tacka Gud för... Lego Batman!" Hihihiiii! Jamen visst! Det är härligt och en underbar egenskap att kunna vara så glad även för det lilla i livet.    Eller hur?