Alla inlägg under november 2010

Av Tina - 30 november 2010 17:47

Min bästa vän heter Veronica. Hon och jag träffades då vi var 13 år och började årskurs 7. Det dröjde inte lång tid innan vi fann varandra och jag hängde mycket hemma hos henne. Vi red ofta. Veronicas morföräldrar hade gården som låg intill där Veronica och  hennes familj bodde och där hade Veronicas familj sina hästar. En del travhästar men även några ridhästar, som vi typ bodde på i perioder. Jag minns våra tonårsår som idel sommar, då vi badade, åkte moppe, kollade på filmer och sov över hos varandra.


Vi såg noga till att välja samma gymnaisum. Internet, där vi båda bodde. Vi skaffade var sin råtta, vi väckte varandra och gick gemensamt till frukosten och vi förhörde varandra inför proven. Vi hamnade i olika inriktningar men stannade vid varandras sida. Vi festade ihop, tröstade varandra vid kärleksbekymmer och pratade om allt.


Efter studenten följde en period så vi inte talade så mycket med varandra. Inte för att vi inte ville - men vi gled isär då jag flyttade till Göteborg. Tack och lov hittade vi tillbaka till varandra några år senare och nu bor vi ju till och med på samma område, på samma gård, mitt emot varandra.  


Hon är alltid så underbar. Snäll, rolig, så mycket HON och min bästa vän. Det var givet att hon skulle vara en av mina brudtärnor då jag och Marcus gifte oss 2007:


 

Av Tina - 29 november 2010 21:24

Jaha, nu ska jag idag berätta om min dag för er.   Den är inte speciellt spännande, mest som vilken dag som helst här hemma, men vi kör!


Eftersom jag hade haft natten till idag (ja, då syftar jag på att jag har haft hand om Benjamin, som vid en ålder av knappt ett halvår fortfarande vaknar massa gånger om natten och kräver mat både vid 01 och 04) så fick jag lite sovmorgon då Benjamin hade vaknat vid 7 och jag slängt över honom till Marcus. Jag slumrade från och till fram till 10, vilket var otrooooligt skönt.


Frukost. Lite koll på facebook och mina andra favoritsidor. Ett samtal från en styrelsekollega i området, Marcus lägger Benjamin ute i vagnen, lite fix inför lunchen, lite prat med Johanna på msn, laga lunch, äta lunch, byta om till icke-pyjamas, klä på Lyckan, Benjamin vaknar, pussa på och leka lite med barnen, påklädning av ytterkläder på mig och Lyckan och så drog vi till Frölunda Torg. Hon fick en russinask och så gick vi och köpte skor. Det blev av märket Viking, mycket fina och garanterat varma för de små barnafötterna.


Vi åkte hem. Väl hemma upptäckte vi att vi hade fått fel storlek på skorna (efter att vi hade provat så kom han med hela lådan men vi fick då fel). Jag ringde, de fick lägga undan rätt storlek, jag kollade Top Model, jag lagade mat, Benjamin sov en skvätt, vi åt middag, vi lekte med barnen, jag var och bokade en lokal inför ett besök till helgen, jag raggade långpannor av grannarna (att baka bröd i till helgens namnfest), vi nattade barnen, jag skrev en del på häftet till helgens namnfest, kollade facebook och lite annat. Sedan kom kvällens Top Model, jag åt en halv pomelo och nu sitter jag här och bloggar.   


Jag tycker egentligen att såna här "dagsrapporteringar" som går ut på vad man äter och vad man gjort varje minut är dötråkiga att läsa. Så jag får hotta upp det hela med några funderingar under dagen:


- VAR det Sara från gymnasiet jag såg på Ica i Frölunda? Jag är nästan säker. Vi har inte setts sedan vi skildes som ganska bittra ovänner då vi hade bott ihop drygt ett år efter studenten. Jag är inte så förtjust i hur hon behandlade mig och därför gick jag inte fram för att hälsa.  "


- VARFÖR har inte alla skobutiker såna där mallar på golvet till barnens fötter som Team Sportia har? Det är ju skitsmidigt att bara ställa ner lilla foten och se vilken mall den passar på, så har man storleken. Skitsmidigt...


- HUR SJUTTON ska man kunna veta hur mycket folk kommer att äta i förväg? Det får ju bara inte ta slut på mat förrän alla är mätta på Benjamins namnfest, men hur mycket mat ska man göra till 33 vuxna och 11 barn mellan 2 och 10 år? Det blir till att höfta och hoppas på det bästa.


- NÄR kommer de envisa tio kilona försvinna från min kropp sedan efter graviditeten? Förhoppningsvis jättesnart. Tur att de stickade tröjorna är ganska töjbara, för de går varma just nu i den här kylan.


- VARIFRÅN fick Lyckeli sin otroligt balla dansstil ifrån? Jisses, ungen svänger ju sina lurviga som värsta Travoltan, rumpen vickar och händerna jazz-skakar som bara den. Underbart att skåda!


Ja, gott folk, det var min dag det.   

Av Tina - 28 november 2010 13:16

Vad är kärlek?


Igår på bröllopet sa prästen att "kärleken är så stark att den segrar över döden" och det ligger mycket i det. Kärleken är bland det starkaste vi har. Kärleken kan göra underverk och kärleken är det som driver oss framåt till det positiva. Även hat kan driva, men det är ingen positiv kraft och leder oftast till hemska saker.


Kärlek för mig är att vilja mer gott åt den man älskar än åt sig själv. Att sätta den man älskar före sig själv och faktiskt må bra av det. Kärlek är att ömma för, att skratta med och att längta till. Man talar ibland om att det finns olika typer av kärlek. Jag ser det väl mer som att om kärlek vore en stor klump så kan en kärlek till ett barn ligga på ena sidan av klumpen, kärleken till en syster eller en farmor på en annan sida av klumpen och kärleken till en hund på en tredje. Det gör att kärleken ser lite annorlunda ut, visar sig på olika sätt men ändå är nära besläktade.


En del säger att kärlek och hat ligger nära varandra. Jag tror inte de kan ha mer fel. Det är inte hat som ligger nära kärlek, det är omtanke, välvilja och glädje som ligger nära kärlek. Att man sedan blir arg på den man älskar, ibalnd lättare än på dem man inte älskar, det är en helt annan sak. Det har att göra med att man kan vara sig själv och man kan tillåta sig själv att känna starka känslor då man är med dem man älskar. Hat hör inte dit. Hat är en destruktiv känsla, som ofta har med dåliga erfarenheter att göra. Det enda hat och kärlek har gemensamt är att de växer ju mer man göder dem.


För mig är kärleken till mina barn allra tydligast. Den är där JÄMT, ligger och gror och gör mig varm, närvarande och glad. Sedan kommer kärleken till min man, som gör mig trygg och hemma med honom. Det är mina tydligaste kärlekar, men jag känner ju kärlek till många fler.


Och så har vi kärleken till livet. Att älska att få leva, vakna ännu en dag och uppleva det som finns runt en. Den kärleken är den grundläggande; den som får oss att söka de där andra kärlekarna, som partner i livet eller barn, vänner, husdjur. Den där kärleken till livet ska man vårda. Man ska mata den med fina upplevelser, påminna den om varför den finns. Njuta av dagen.


Av Tina - 27 november 2010 12:47

Det går inte att sluta grina... jag tycker det här dansnumret är så otroligt vackert, så fint och så berättande. Även här tänker jag just nu självklart på Linda i första hand. På Lars, hennes man, på deras barn och deras vänner. På Lindas föräldrar och på det faktum att man aldrig känner sig så hjälplös, så menlös och så utelämnande, som då man tvingas se en älskade gå igenom en sådan sak som kampen mot cancer.


http://www.youtube.com/watch?v=E1wr42lSuo8


Se även domarnas kommentarer efteråt. De sätter ord på de känslor som väller upp i en - i MIG - under dansen.

Av Tina - 27 november 2010 12:33

Linda, fina Linda... jag tänker på dig så fort jag hör den här låten. Och dessutom berättar dansnumret nedan så fint om dina nära och kära, dina vänner och dina bloggläsare, som så gärna vill att du ska må bra:


http://www.youtube.com/watch?v=_TsR1yiAe9g

Av Tina - 27 november 2010 10:51

Idag ska jag skriva om vad jag har ätit... det blir ju inte att jag kan färdigställa inlägget förrän imorgon då, så det får bli att redigera.   


Intressant att det var just idag som jag ska skriva om mat, för det lär INTE bli en vanlig matdag för oss här. Vi ska nämligen på bröllop! Jag har ingen aning om ifall jag kan ta kort och visa, det handlar väl om hur vi sitter och om det liksom passar sig att dra fram stora systemkameran och fota där och då. Men jag lovar att jag ska berätta iaf!


Frukosten är dock avklarad i hemmet. Jag åt gröt gjord på 1 dl fiberhavregryn, en msk osötat äpplemos och en skvätt havremjölk till det.


(ungefär ett dygn går)


Tjohoo! NU kan jag skriva klart inlägget. Så, dagens mat igår var alltså:


Frukost: Havregrynsgröt, osötat äpplemos och havremjölk


Lunch: 1 tofukorv inrullad i ett tunnbröd, med sallad och ketchup


"Mellamål": 3 bitar mörk choklad, 2 glas champagne


Bröllopsmiddag: Förrätten för mig och min man, som ju äter vegansk mat, blev tångkaviar (rökt tång som smakar som vanlig, säger de som testat och jämför med fiskrom), avocado, sallad med nån god, söt dressing, bröd och vin.


 


De andra åt gulaschsoppa med bröd, eftersom brudparet hade bott ett år i Ungern och ville spegla det i sin meny.


Till huvudrätt åt alla buffe. Det var en SUPERbra buffé jag och Marcus fick! Där fanns rödbetsbiffar, tofu med ajvar, grönsallad med solrosfrön och apelsin, sparris (MUMS), tomat med rödlök, grillspett med paprika och aubergine, granatäpple och potatissallad. OJ, va jag åt, två gånger tog jag och jag nästan slickade tallriken.


 

Sedan var det havreglass med fruktsallad till mig och Marcus, medan de andra smaskade på bakelser. Det ena var med kokos och choklad, den andra med passionsfrukt och choklad. Så här såg de ut:


 


Sedan tillkommer ett antal glas vin, några cider, en näve chips och massa vindruvor som jag smaskade på framåt kvällen.


Det var ju inte direkt den vanligast dagen att hämta "vad jag åt"-bilder från, men å andra sidan var det tur att det var en lite mer spännande matdag jag fick att rapportera om.   

Av Tina - 26 november 2010 11:27

Då var turen kommen till mina föräldrar idag. Dem kan man nog skriva en roman om, men jag ska försöka att hålla mig kortfattad.   


Min mamma heter Marie, liksom jag gör i andranamn. Hon är född 1952, gillar att plocka svamp, sällskapa med sina hobbyfår och sy, sticka eller virka. Att sy är hon VÄLDIGT bra på, hon sydde bland annat min bröllopsklänning. Min mamma gillar att vara hemma, hon är glad men gillar INTE att bada utomhus. Inte inomhus heller, tror jag...


Min pappa hette Kjell-Åke, men för mig är Kjell det namnet jag är van vid att använda om honom. Han föddes också 1952 och kom till Göteborg från Norrland (exakt, va?) då han var ungefär 15 år för att sedan blir kvar här på västkusten. Pappa var glad, tjock och gillade att fotografera. Han gick tyvärr bort 1996 i en hjärtinfarkt. Det var en i raden av många och han stod i kö för att få nytt hjärta, men hann tyvärr aldrig få det.


Min mamma och min pappa träffades då de var unga, bara 16 år. Då mamma var 18 föddes Tobias och sedan kom Teres innan jag slutligen kom till världen. Redan då jag låg i mammas mage gick mina föräldrar isär och jag träffade pappa väldigt sporadiskt under min uppväxt. Han flyttade till Kode fick med sin fru (jag kan inte skriva "nya fru" då mamma och pappa aldrig var gifta) och de fick tre barn tillsammans; mina halssyskon. Även mamma gifte sig med en ny man och fick ett barn till; min halvsyster.


Som jag uppfattar det hela hade mina föräldrar så lite kontakt med varandra som möjligt efter separationen. Mamma, som jag bodde med, talade aldrig om pappa frivilligt. Jag tror det var ett ganska infekterat ämne.


Jag saknar att inte fått lära känna min pappa som vuxen. Jag tror vi skulle ha det skoj tillsammans! Min mamma och jag talas vid ganska ofta men det är 13 mil mellan oss och det händer att det går ett tag mellan gångerna då vi träffas.



Av Tina - 25 november 2010 09:26

Hm... här gäller det att välja perspektiv. Vilken kärlek ska jag ta? Snackar vi killar så har jag varit kär måååånga gånger. Jag tillhör dem som varit kär i en kille ena veckan och en annan nästa vecka. Men jag minns fasen inte den första! Min allra första kärlek kan jag tänka mig var min nappflaska, för mamma har berättat att jag hade en egen "shull-hylla" (shull - nappflaska) och att jag drack saft i min nappflaska på kvällarna, för välling har aldrig fallit mig i smaken. Ja, herregud, det där är ju ett annat kapitel, att jag fick SAFT i min nappflaska...   Marcus har berättat att han och hans storebror fick springa näck en stund varje kväll, sedan fick de borsta tänderna och ta på sig pyjamas och SEN drack Marcus ett stort glas apelsinjuice innan han lade sig. Men det var ju så förr! Nyttigt var lika med frukt och hemmagjord, och man talade inte om sockermängden på det sätt man gör idag. Menmen - back to the first love.


Jag får nog välja Frans. Frans var en kanin av rasen Belgisk jätte. Han var stor som en mindre kalv och snäll som en bomullstuss. Han var från början min storasysters kanin men då hon flyttade hemifrån fick jag liksom ta över honom. Och SOM jag gosade med denna kanin... jag har kort på när jag och han sitter på gräsmattan och gottar oss i solen och jag minns att han gärna låg och sprätte i en sandhög då det var varmt. Härliga Frans, som till slut "dog" då jag var på besök hos min mormor och morfar. Jag misstänker att det var mamma som hjälpte honom på vägen, för Frans var nämligen förlamad i hela bakpartiet den sista tiden och han kunde bara ligga, med mat och vatten inom räckhåll, i sin bur. Jag vägrade låta någon avliva honom, men som sagt, jag misstänker att detta hände då jag inte var hemma... Jag kan väl se i efterhand att det nog var mest barnhärtigt, men FY så jag sörjde honom, ska ni veta! Jag älskade den där kaninen. Sedan har det kommit många fler djur som jag har älskat. Min tama tupp (med det originella namnet Tuppe), mina katter (Oliver, P1, Svante, Tiger m.fl.), mina sköthästar Bellami, Paulina, Irma, Evina och Zebb (fast honom älskade jag inte, han var en sur, envis shettis som inte hade mer vett än en grillvante) och fler kaniner, som Pavarotti, en liten hermelinhane. Sedan har vi mina tama råttor Bosse och Lennart. Men Lennart var lite äcklig, han tappade svansen och började bitas... Bosse var dock fin!


Men vi återkommer till kärnan. Frans. Denna fina kanin som jag hade så roligt med. Det var nog min första, stora kärlek.   

Skapa flashcards