Idag har vi haft premiär för mycket. Benjamin åt banan för första gången. Gott, tyckte han. Benjamin har smakat majsbåge för första gången. Gott, tyckte han. Benjamin har haft hela näsan full med majsbåge för första gången. Yäck, tyckte mamma och plockade fram topsen. Men så kommer vi till det bästa av allt: Lyckeli sa "Jag älskar dig" till mig för första gången! Hon satt i mitt knä. Mumlade något med nappen i munnen. "Va sa du?" frågade jag. "Mummelmummel" sa hon igen. "Ta ut nappen då du pratar." sa jag. Hon gjorde så, vände sig mot mig och sa "Ja äskar dej!" Åh, herregud... att jag inte dog. Rakt av. Av sprängt hjärta. Men nej, jag sitter här och bakar in det fina minnet i hjärteroten, i det allra innersta, där det ska få finnas för alltid, för alltid. Jag äskar dig också, min fina Lycka.