Den 14 november var det världsdiabetesdagen. Det har varit mycket cancer i våra liv här hemma de sista åren, och fokus för oss, och för många andra nu då oktober just varit (som ju är bröstcancermånaden), har varit att skänka pengar till cancerfonden, bröstcancerfonden och barncancerfonden.

Men vet ni? Barndiabetes är tre ggr så vanlig som cancer hos barn... barndiabetes är en dödlig sjukdom, och den vård man får som diabetiker är faktiskt livsuppehållande. Det händer sällan, men det HÄNDER, att barn som får diabetes i Sverige dör vid insjuknandet. Sverige och Finland är de två länder i världen där barndiabetes är mest vanligt. Varför vet man inte, men det finns olika teorier. En säger att det kan bero på vår extrema hygien. Vi har ett immunförsvar som är byggt för att klara att bo på stampade jordgolv, att äta halvkass mat och utstättas för bakterier var dag. Då vi förklenar vårt immunförsvar klarar inte kroppen av den inbördeskrig i kroppen som är bakgrunden till att diabetes typ 1 utvecklas, då kroppen själv förstör de insulinproducerande cellerna. Detta hörde jag på Nyhetsmorgon imorse, och jag fastnade vid tanken. Är det vår I-landsleverne som är orsaken till att Sverige tillsammans med Finland ligger i topp vad gäller antalet insjuknande i diabetes typ 1?

Jo, nu kommer jag till det jag ville komma till från början - kanske ni i dessa tider med fokus på cancer även kan tänka er att skänka en slant till barndiabetesfonden? Deras hemsida är http://www.barndiabetesfonden.se/ och deras plusgiro är 90 00 59-7. Alla bidrag kan göra skillnad!

 

Elisabeth

19 november 2010 19:09

Själv fick jag diabetes som nyfödd. Bara en ren tur att det upptäcktes. Och jag är så tacksam att man lever idag trots denna förbannade sjukdom. Men jag har inget annat att jämföra med heller.
Så att man skänker en slant till fonden är man väldigt tacksam för.
Bra skrivet.

http://20090801.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...