Hm... här gäller det att välja perspektiv. Vilken kärlek ska jag ta? Snackar vi killar så har jag varit kär måååånga gånger. Jag tillhör dem som varit kär i en kille ena veckan och en annan nästa vecka. Men jag minns fasen inte den första! Min allra första kärlek kan jag tänka mig var min nappflaska, för mamma har berättat att jag hade en egen "shull-hylla" (shull - nappflaska) och att jag drack saft i min nappflaska på kvällarna, för välling har aldrig fallit mig i smaken. Ja, herregud, det där är ju ett annat kapitel, att jag fick SAFT i min nappflaska...   Marcus har berättat att han och hans storebror fick springa näck en stund varje kväll, sedan fick de borsta tänderna och ta på sig pyjamas och SEN drack Marcus ett stort glas apelsinjuice innan han lade sig. Men det var ju så förr! Nyttigt var lika med frukt och hemmagjord, och man talade inte om sockermängden på det sätt man gör idag. Menmen - back to the first love.

Jag får nog välja Frans. Frans var en kanin av rasen Belgisk jätte. Han var stor som en mindre kalv och snäll som en bomullstuss. Han var från början min storasysters kanin men då hon flyttade hemifrån fick jag liksom ta över honom. Och SOM jag gosade med denna kanin... jag har kort på när jag och han sitter på gräsmattan och gottar oss i solen och jag minns att han gärna låg och sprätte i en sandhög då det var varmt. Härliga Frans, som till slut "dog" då jag var på besök hos min mormor och morfar. Jag misstänker att det var mamma som hjälpte honom på vägen, för Frans var nämligen förlamad i hela bakpartiet den sista tiden och han kunde bara ligga, med mat och vatten inom räckhåll, i sin bur. Jag vägrade låta någon avliva honom, men som sagt, jag misstänker att detta hände då jag inte var hemma... Jag kan väl se i efterhand att det nog var mest barnhärtigt, men FY så jag sörjde honom, ska ni veta! Jag älskade den där kaninen. Sedan har det kommit många fler djur som jag har älskat. Min tama tupp (med det originella namnet Tuppe), mina katter (Oliver, P1, Svante, Tiger m.fl.), mina sköthästar Bellami, Paulina, Irma, Evina och Zebb (fast honom älskade jag inte, han var en sur, envis shettis som inte hade mer vett än en grillvante) och fler kaniner, som Pavarotti, en liten hermelinhane. Sedan har vi mina tama råttor Bosse och Lennart. Men Lennart var lite äcklig, han tappade svansen och började bitas... Bosse var dock fin!

Men vi återkommer till kärnan. Frans. Denna fina kanin som jag hade så roligt med. Det var nog min första, stora kärlek.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...