Vad är kärlek?

Igår på bröllopet sa prästen att "kärleken är så stark att den segrar över döden" och det ligger mycket i det. Kärleken är bland det starkaste vi har. Kärleken kan göra underverk och kärleken är det som driver oss framåt till det positiva. Även hat kan driva, men det är ingen positiv kraft och leder oftast till hemska saker.

Kärlek för mig är att vilja mer gott åt den man älskar än åt sig själv. Att sätta den man älskar före sig själv och faktiskt må bra av det. Kärlek är att ömma för, att skratta med och att längta till. Man talar ibland om att det finns olika typer av kärlek. Jag ser det väl mer som att om kärlek vore en stor klump så kan en kärlek till ett barn ligga på ena sidan av klumpen, kärleken till en syster eller en farmor på en annan sida av klumpen och kärleken till en hund på en tredje. Det gör att kärleken ser lite annorlunda ut, visar sig på olika sätt men ändå är nära besläktade.

En del säger att kärlek och hat ligger nära varandra. Jag tror inte de kan ha mer fel. Det är inte hat som ligger nära kärlek, det är omtanke, välvilja och glädje som ligger nära kärlek. Att man sedan blir arg på den man älskar, ibalnd lättare än på dem man inte älskar, det är en helt annan sak. Det har att göra med att man kan vara sig själv och man kan tillåta sig själv att känna starka känslor då man är med dem man älskar. Hat hör inte dit. Hat är en destruktiv känsla, som ofta har med dåliga erfarenheter att göra. Det enda hat och kärlek har gemensamt är att de växer ju mer man göder dem.

För mig är kärleken till mina barn allra tydligast. Den är där JÄMT, ligger och gror och gör mig varm, närvarande och glad. Sedan kommer kärleken till min man, som gör mig trygg och hemma med honom. Det är mina tydligaste kärlekar, men jag känner ju kärlek till många fler.

Och så har vi kärleken till livet. Att älska att få leva, vakna ännu en dag och uppleva det som finns runt en. Den kärleken är den grundläggande; den som får oss att söka de där andra kärlekarna, som partner i livet eller barn, vänner, husdjur. Den där kärleken till livet ska man vårda. Man ska mata den med fina upplevelser, påminna den om varför den finns. Njuta av dagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...