Ett ögonblick. Jag tänker ta en fiktivt ögonblick. Ett ögoblick som smärtar mig, som periodvis plågar mig och som skrämmer sig så till den grad att jag får ångest då jag inte kan släppa tanken. Ett ögonblick som jag av hela min själ, hela min kropp och hela min sinnesnärvaro hoppas att jag aldrig, aldrig, aldrig behöver uppleva. Tyvärr finns det de som tvingas uppleva det där hemska ögonblicket, som tvingas leva vidare i den smärtsamma vetskapen att just det där ögonblicket, då förändades livet radikalt och fruktansvärt. Ögonblicket då deras barn dog.

Jag har några par i min bekanskap som tvingas genomlida detta. Ett är Samuel och Linnéa som förlorade sin förstfödda son för några år sedan. Han hade cancer, friskförklarades men dog några veckor efter det, bara några månader före det att Linnéa födde deras andra son. Josef blev inte så gammal, men hans liv hade lika stor betylse som vilket som helst av våra liv, som pågår lite längre. I julklapp till varandra brukar jag och Marcus sätta in en slant på barncancerfonden så att så få barn som möjligt ska behöva gå samma öde till mötes som Josef.

Min syster förlorade sitt andra barn i magen. Lucas hade inga njurar, han hade aldrig kunnat överleva utanför magen. Han ligger begravd på kyrkogården och fast vi sällan talar om Lucas så är han där, han är en del av min systers familj och jag tänker ofta på honom, undrar vem han var, då jag kör förbi platsen där han ligger begravd.

Det finns så många fler. Fler än jag orkar tänka på. Jag kan inte tänka mig något mer smärtsamt, något mer omöjligt att överleva utan att man får djupa sår i hjärta och själ. Kanske är det en slags psykisk mening med att man ska tänka såna här tankar, gå igenom hur det skulle kännas, hur man skulle reagara, men jag har svårt att se den meningen i stunden då mina fiktiva händelser inträffar i hjärnan. Jag plågas en stund, våndas, gråter, krampar i bröstet. Sedan kommer jag hem, eller stiger upp från sängen, eller kommer ut från rummet där jag var själv, ser mina fantastiska barn och inser att de är där, alldeles levande och det mest värdefulla i hela världen för mig. Må det aldrig hända dem något!

Så skoj! Jag har fått en award av Maria (www.miszblogg.wordpress.com) och i den ingår det att man ska skriva om tre av sina favortförfattare samt nämna en bok av dem. Sedan ska man klistra in cupcakeloggan i sin blogg samt skicka vidare awarden till fem andra bloggare. Jag tycker det är så roligt att höra, få veta eller läsa att andra uppskattar det man skriver, så den här awarden tar jag till mig direkt. Dessutom älskar jag ju böcker, svensklärare som jag är, även om jag läser på TOK för lite för min egen smak just nu då barnen är små.

Tre av mina favoritförfattare, var det... hm. Först måste jag nämna Margaret Ogden, men hon är bättre känd som Robin Hobb eller Megan Lindholm. De böcker jag vill nämna som hon skrev i pseudonymen Robin Hobb är hennes två trilogier med Sonen, samt trologin om drakskeppen. De här tre trilogier hänger ihop, men ska ni välja EN är det ju första trilogin om Sonen som ni ska satsa på. De heter "Mördarens lärling", "Vargbroder" och "Mördarens jakt". Hela trilogin heter "Fjärrskådarna". Gud, va jag älskar dessa böcker! Det är nog de första (high) fantasybcökerna jag har läst som jag har fastnat för så rejält.

Sedan måste jag ju ta fram Moa Martinsson. Som en av våra mest kända proletärförfattare briljerar hon i sin självbiografiska trilogi som handlar om Mia. "Mor gifter sig", "Kyrkbröllop" och "Kungens rosor" kom som ett svar på alla de s.k pojkbiografier som skrevs på 1930talet. Hon kan som få andra skildra vårt statarsamhälle i Sverige under slutet av 1800talet och under första halvan av 1900talet. Jag brukar rekommendera dessa böcker till mina gymnasieelever men jag plockar fram dem ofta själv också.

Neale Donald Walsch är en företrädare inom New Age, och han har skrivit "Samtal med Gud"-böckerna. Jag är inte troende kristen, men jag fick sådana aha-upplevelser då jag läste Walsch´s böcker. Jag förstod, och accepterade, världen på ett helt nytt sätt och jag fann dem ofta så gripande att jag fick lägga undan boken jag hade i händerna. Han utgår från att alla människor är en del av det vi kallar Gud och att vi är medskapare i världen.

Ja, det var tre av mina favoriförfattare. Jag har minst tio till jag hemskt gärna skulle vilja ha med här, men jag får lägga band på mig.   

Vidare utmanar jag:

Tobbe - www.randomhero.net

Maja - www.rundvandring.blogspot.com

Malin - www.mareldsbarn.blogg.se

Catta - www.blogg.mama.nu/monkimongi