Inlägget skulle ha skrivit igår men jag har kämpat några dagar med att komma ikapp. Kanske lyckats jag idag.    

Oj! Det finns MYCKET som upprör mig! Jag funderade på ett tag på att dela upp det här temat i olika kapitel, i olika inlägg, så att det skulle bli enklare att läsa. Men jag börjar här så får vi se hur det slutar. Jag kan ju alltid återkomma till temat då mina 30 dagar med givna teman är över.

Jag blir upprörd över att barn far illa. Att barn dör är otroligt tragiskt, men inte alltid något man kan göra något åt, tyvärr. Att barn däremot far illa för att vuxna människor skadar dem, DET är förkastligt! Jag pratar om handel med barn, om att barn tvingas prostituera sig eller arbeta i fabriker redan vid fyra års ålder, som ofta sker t.ex i Pakistan där många fattiga familjer annars inte har en chans att ge sina  barn mat i magen. Det kan också handla om att barnen föds in i slaveri och tvingas arbeta av sina föräldrars skuld. Jag pratar även om det som sker nära oss. Barn som blir slagna. Barn som blir hotade. Barn som ingen ser, som blir mobbade och utfrysta utan att vuxna reagerar. Det finns inga ursäkter.

Jag blir också upprörd över hur vi människor fortsätter att exploatera och utnyttja naturens resurser. Vet i att det finns en metall i mobiltelefoner som bara finns i skogarna där bergsgorillarna lever? Därmed skövlas skogarna då vi "måste" komma åt denna metall, och gorillorna blir lidande. Deras enda hem förstörs. Vet ni att det "fina", vita kalvköttet kommer av att kalven har fått stå uppbunden i ett trångt bås hela sitt liv, utan möjlighet att röra sig? För att köttet ska bli så där "fint" och vitt ska kalven inte utveckla några muskler. Vet ni att dunen ni har i täcket och i jackan kommer av gåsar som plockas levande, utan bedövning, flera gånger under sin livstid? "Måste" vi verkligen det vi tror att vi måste...? Kan det inte vara så att vi kan avstå från mycket för att andra levande på denna jord kan få ha kvar sina hem, sina fjädrar, sin hud och sina liv?

Det var några saker jag blir upprörd över. Det finns många fler! Jag lär återkomma till ämnet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...