Vår gran har ju varit uppe i snart två veckor, men som ni kanske minns gick ju min kamera sönder för ett tag sedan. Nu är den dock lagad och jag kan ta kort igen, till min stora lycka.  

Benjamin får något lyriskt i blicken då han får span på granen. Sedan går de sm, knubbiga benen som trumpinnar i gåstolen och han hinner få upp en rejäl fart rakt över vardagsrumsgolvet, fram till granen, som står i ett hörn. Väl där vevar han frenetiskt efter ljusen, som han helst vill suga på. Annars duger det med en kula, som tydligen också smakar gott. Två gånger har han lyckats välta hela granen över sig. En gång tog en stol emot det värsta, så han satt där under, skitnöjd, tuggandes på några barr. Den andra gången fick han den dock över sig, vilket inte var lika populärt... men inte lär han sig av sina misstag, gossebarnet, utan dagen efter är det samma lyster som tänds i hans ögon då han hamnar i sin gåstol och vi tänder granens belysning.   

Lyckeli är ofantligt stolt. Hon fick nämligen hjälpa mig klä den och hon går gärna där och småpysslar, flyttar på några glitterlängder och hänger upp någon leksak som hon hittar. Benjis små bitringar passar perfekt att trä på grenarna, har hon kommit på.

Mina två pyjamastroll.

  '

"Mamma, mamma, ta kott på JYGGEN, sa jag..." deklarerade Lyckeli då jag tog fram kameran. Varifrån har hon fått det?!

"Mmmm! My precious!"

"Va? Jag? Vad jag gör? Eeeeh... grejar lite bara!"

 

spikie

19 december 2010 20:53

söta små barn :-) så goa....undrar hur Elvina kommer att reagera på granen här hemma. måste få upp den snart..men först måste jag skotta mej fram till förrådet ;-) har ju kommit massvis med snö så vår "stig" dit försvann raskt....

http://spikie66.babyblogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...