Medan lilla skrotungen sov så hittade stora skrotungen mösslådan. Den kunde man tydligen ha mycket roligt med.   

Jag gillar det där! Jag gillar att hon fantiserar, att hon försöker, testar och ber om hjälp då hon inte kan riktigt själv. Det är bannemej inte lätt att få på en solhatt på en älg! Eller en krage på Puh, för den delen. Hon är i en underbar ålder, det bara sprutar ut roliga ideer och hon har lika mycket dans i benen som Benjamin har kräng och rull i sin lilla kropp.    Så fina barn! Jag brukar säga just så: "Mina fina barn!" då jag har båda i knät, och nu ser jag att Lyckeli börjar härma efter mig. "Mina fina baaaan!" sa hon idag och kramade sina gosedjur. Sedan hystade hon iväg dem, men grejen är ju att jag har lyckats impregnera det där i henne. Att jag har så fina barn! Det ska de aldrig glömma, mina små...

Jag skrev om vad som gör mig glad, och det finns ju mycket som gör mig riktigt glad. Men vet ni? Detta, det här nedan, det gör mig allra gladast, gladast i hela världen.   

Lyckeli gillar donosaurer. Hon ska få ett gäng av oss i julklapp men vi har inte kunnat hålla oss riktigt utan givit henne två i förväg. För ett tag sedan fick hon en som hon raskt döpte till Mack, helt på eget bevåg. Och idag fick hon då nästa, som efter en smula funderande fick namnet Nöt. Jag fullkomligt älskar den tjejens fantasi!

Nöt är orange och Mack är svart

Det finns ju olika typer av gråt. Jag är en storgråtare, jag grinar både av lycka och sorg.

Jag gråter ofta till fantasier. Alltså att jag föreställer mig något jättelyckligt eller något väldigt sorgset. Jag kan lipa till en fin låt eller till en gripande film. Jag grinar jämt, varje gång, alltså VARJE gång, jag är på bröllop. Jag grinar då jag ser en ny bebis, eller en förlossning, på teve. Jag lipade av lycka då Lyckeli första gången sa att hon älskar mig. Jag lipade av lycka då mina barn föddes. Jag har for Gods sake till och med grinat till Simpsons... jag tyckte något var lite gripande, men jag minns inte just vad det var.   Jag gråter ofta då jag hör en låt som griper mig mycket.

Jag är glad att jag har så lätt att gråta. Jag har mina känslor väldigt nära ytan och det är positivt nio gånger av tio. Enda gångerna det är mindre bra är då jag tvingas vara lite hård i min roll som lärare eller som ordförande i bostadsföreningen här där vi bor.

Att känna är att leva. Jag menar inte att man måste ha dåliga saker i sitt liv för att glädjas åt de bra, men jag menar att det är positivt att våga sörja, att våga gråta, våga skratta, våga visa att man är glad eller ledsen.