Det finns ju olika typer av gråt. Jag är en storgråtare, jag grinar både av lycka och sorg.

Jag gråter ofta till fantasier. Alltså att jag föreställer mig något jättelyckligt eller något väldigt sorgset. Jag kan lipa till en fin låt eller till en gripande film. Jag grinar jämt, varje gång, alltså VARJE gång, jag är på bröllop. Jag grinar då jag ser en ny bebis, eller en förlossning, på teve. Jag lipade av lycka då Lyckeli första gången sa att hon älskar mig. Jag lipade av lycka då mina barn föddes. Jag har for Gods sake till och med grinat till Simpsons... jag tyckte något var lite gripande, men jag minns inte just vad det var.   Jag gråter ofta då jag hör en låt som griper mig mycket.

Jag är glad att jag har så lätt att gråta. Jag har mina känslor väldigt nära ytan och det är positivt nio gånger av tio. Enda gångerna det är mindre bra är då jag tvingas vara lite hård i min roll som lärare eller som ordförande i bostadsföreningen här där vi bor.

Att känna är att leva. Jag menar inte att man måste ha dåliga saker i sitt liv för att glädjas åt de bra, men jag menar att det är positivt att våga sörja, att våga gråta, våga skratta, våga visa att man är glad eller ledsen.

 

Maja och JUlia

20 december 2010 18:55

- Åh känna gen!
SOm Julia skulle ha sagt det.
Gud vad det skulle kunnat vara jag som skrivit det där inlägget, om vi tar bort Simsons :-)
Det är FINT att kunna gråta, alla kan inte det.
Kramar!

http://rundvandring.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...