Nu så. Nu är jag på rätt temadag. Jag hade skrivit nummer 21 vid två rubriker. Som Lyckeli hade sagt: "Så tokit!"

En första... en första vadå? Första pojkvän? Nääää. Första barn? Äh, Lyckeli tjatar jag om så ofta ändå.     Första gång jag sov över hos någon? Det minns jag inte. Hm... vet ni? Jag ska nog ta första dagen som vegatarian, för den minns jag. Numera är jag ju snäppet bättre (  ); vegan, men då jag var 9 år gammal tog jag det första steget, som sagt, och blev vegetarian.?

9 år gammal. Jag gick i åk 4. Jag, Charlotte och Emelie höll ihop. Charlotte och Emelie hade känt varandra länge och varit vänner ett bra tag, men jag hade liksom fått halka in i deras lilla gäng. Vi låste ofta in oss på toa på rastarna (?!) och satt där och pratade. En dag bestämde vi oss för att bli vegetarianer eftersom vi tyckte det var väldigt synd om alla djur som blev uppäta. Det var en ganska naiv tanke som jag ändock har hållit fast vid, men lyckats utveckla något genom åren. Iaf - då det blev lunchrast åt jag BARA rivna morötter. Jag minns inte vad det var för mat som serverades men troligen något kokihopjox då jag inte ens åt kokt potatis. Jag minns också att Anders Johansson, som gick i sexan, som jag var DÖKÄR i, och som var mitt bords "bordsvakt" (han fick bestämma då hela bordet fick gå och lämna porslinet och gå ut på rast) högt frågade "Är någon här vegetarian" med en blick på min tallrik. Jag "mmm"-ade, vilket han inte hörde,så jag "mmm"-ade igen men inte heller den gången hörde han det. Så då han upprepade sin fråga en gång till så sa jag "Ja!" med munnen full av halvtuggad, riven morot, vilket resulterade i att det skvätte ut över hela bordet...

Hemma den eftermiddagen hade mamma gjort det vi kallade risotto, alltså kokt ris och stekt köttfärs blandat, vilket var min favoriträtt just då. Så min första dag som vegetarian sket sig... jag år risotto tills jag storknade, men vet ni? Det var den sista rätten med kött jag år. Sedan dess jag har jag inte smakat kött. Inte nån gång. Ever. Och jag känner inget sug efter det heller.

Charlotte och Emelie? Äh, de återgick ganska snabbt till att äta kött igen. Jag är nog mer envis.   

 

Sara&Bonnie

29 december 2010 15:28

Ha ha ha...Säg den som INTE var kär i Anders Johansson! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...