Lyckeli i bilen, på juldagen, på väg till mormor som bor utanför Uddevalla:

"Pappa, jag har inte hägg...." *funderar* Baa duuu! Å faffa, å tonten ha hägg."

Stumpan.   Nä, inte har du skägg, inte. Bara pappa, farfar och tomten. Men du är väldigt underbar och rolig!

Så var julafton över. :-) Juldagen med, men jag tar det i rätt ordning. Vi var hemma på julaftonen, och Marcus föräldrar var här och firade med oss. Det var en riktigt mysig, härlig och lugn dag, precis som vi hade önskat.

    Benjamin slet till sig en skiva tunnbröd vid middagen, som han sedan smaskade på ett bra tag. Goegrisen, inte fick man ta den ifrån honom heller, för då blev han förbenad så till den milda grad...

Barnen och farmorn vid middagsbordet

Paketöppning! Lyckeli var tomtenisse och sprang och hämtade paket som farfar fick läsa på

  Benjamin gillade det här med paket och visade sig vara en naturtalang vad gäller att riva upp dem

Lyckeli fick till sin stora lycka en "tooooj, tooooj Pippedocka!"

Looooove

Benjamin fick också en docka, som han gillade

Pennor och block, som låg i ett annat paket, var också poppis

Såna här julaftnar tar vi gärna varje år! Lugnt och skönt, mycket lek med klappar och lagom mycket, god mat. Då barnen lagt sig satte vi på en inspelad Beckfilm och så smaskade vi på lite godis, clementiner och julmust.

Julafton 2010. Den dagen kommer bara en gång.   Vi har det gott här hemma; leker med klappar, dricker glögg och bara mår bra. Vi fyra här önskar er alla läsare en GOD JUL!!!

Japp, i år ska vi testa en köpevariant av veggo-skinka. Men så får man inte kalla det enligt en del, så jag får kalla den skunka. Ni äter skinka. Jag äter skunka. Iaf - det är företaget "Astrid och aporna" som har tillverkat denna, och den står just nu i ugnen med senapsgriljering, och om ett litet tag ska den ösas.

Astrid och aporna har många fina produkter. MIn absoluta favorit hittills är deras carbonarabitar, som ger pastan en fantastiskt god smak tillsammans med sojagrädde och svartpeppar. Mmm... det får bli mat i mellandagarna.   

Linda får nu komma hem inför julen, efter att ha åkt fram och tillbaka till sjukhuset under en ganska lång tid. Det smärtar att inse det faktum att detta med största sannolikhet blir Lindas sista jul. Hemskt. Kallt och hårt. Cancern har nu hittat hennes hjärna och det ger sämsta möjliga prognosen. Men låt oss tillsammans ge Linda i julklapp att hennes insamling på cancerfonden går över 100.000 innan julafton! Är ni med? En tia? En tjuga? En hundring? Tusen? Du väljer själv. Jag har i år skippat julkort till nära och kära till förmån för musikhjälpen. Men nu lägger jag samma summa till Lindas insamling på cancerfonden och uppmanar DIG att också skänka en liten slant. Kanske vad det hade kostat att köpa paradis-asken på jul? Eller vad det hade kostat att köpa GT varje dag i en veckas tid? Det är upp till just dig hur mycket du vill ge, men häng på, vettja!

http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/insamlingar/?collection=2219&utm_sourse=Cancerfonden&utm_medium=Widget&utm_campaign=RB2010

Det borde funka att kopiera och klistra in i adressfältet i ett nytt fönster. Lycka till!

Vi började lite lägligt med att slänga grötskålen i golvet imorse. Med "vi" så menar jag Benjamin, the one and only viftpelle. De där ljuvliga, knubbiga armarna vevar som jagvetintevad, och vips så fick mamman torka gröt och plocka upp porslinsbitar. Han var inte nådigt arg, viftpellen, då han fick vänta på sin frukostgröt.   

Jahaja. För att piffa upp en dag som denna, då Marcus jobbar hela dagen lång, så tänkte jag ta med mig fina barnen till Willys för att handla det som behövdes för att göra veggo-janssonen och lite rischoklad. Sagt som gjort. Så fort Benji slagit upp sina fina blå så hystade jag in barnen i bilen och iväg for vi. Det gick bra. Över förväntan faktiskt! Jag har aldrig varit iväg och handlat med båda barnen själv förr, men det där kan vi ju göra om.   

Och nu då? Nu har båda barnen somnat efter lunchen, jag har hällt upp ett glas julmust (ja, det slankt visst ner några sånadäringa flaskor i vagnen med) och jag väntar tills klockan blivit fyra då vi ska åka till svärföräldrarna och klä deras gran.

Medan lilla skrotungen sov så hittade stora skrotungen mösslådan. Den kunde man tydligen ha mycket roligt med.   

Jag gillar det där! Jag gillar att hon fantiserar, att hon försöker, testar och ber om hjälp då hon inte kan riktigt själv. Det är bannemej inte lätt att få på en solhatt på en älg! Eller en krage på Puh, för den delen. Hon är i en underbar ålder, det bara sprutar ut roliga ideer och hon har lika mycket dans i benen som Benjamin har kräng och rull i sin lilla kropp.    Så fina barn! Jag brukar säga just så: "Mina fina barn!" då jag har båda i knät, och nu ser jag att Lyckeli börjar härma efter mig. "Mina fina baaaan!" sa hon idag och kramade sina gosedjur. Sedan hystade hon iväg dem, men grejen är ju att jag har lyckats impregnera det där i henne. Att jag har så fina barn! Det ska de aldrig glömma, mina små...

Jag skrev om vad som gör mig glad, och det finns ju mycket som gör mig riktigt glad. Men vet ni? Detta, det här nedan, det gör mig allra gladast, gladast i hela världen.