Jag tror alla som har barn har en gemensam största rädsla - att det ska hända ens barn något. Den superstörsta rädslan är ju om det allra värsta skulle hända, och TROTS att man mår så dåligt av att tänka på det så funkar iaf jag som så att jag tvingar mig igenom tanken ibland. Det leder till tårar, ångest och kramp i bröstet, och herregud vad tacksam man är sedan över att ens små är välbehållna i det verkliga livet. Inte alla har den turen.

Jag är också rädd att vi håller på att förstöra planeten vi bor på. Vi har en planet. Thats it. Tänk på det!

Sedan blir jag skrämd då jag ser den allt mer ökande materialismen och kapitalismen i världen. Pengar. Makt. Snedfördelning. Miljoner som cirkulerar i Hollywood samtidigt som det dör ett barn i Afrika var femte sekund för att de inte har tilgång till rent vatten. Nestlé körde ju en kampanj för några år sedan, de ville få afrikanska kvinnor att börja ge sina små ersättning istället för att amma dem. De lade fram hur bra det är med ersättning (vilket det ÄR, men ni förstår snart varför det blev så fel) och kvinnorna började då ge sina barn detta istället för att amma. Vad "man" inte tänkte på vad att det finns ytterst lite rent vatten i många delar av Afrika. Barnen dog som flugor av det vatten som kvinnorna blandade ersättningen med. Så fel kan det blir då stora företag jagar inkomster, försäljningssiffror, resultat. Ni kanske tycker jag ramlar ur spår nu? Nä, jag är faktisk rädd ibland då jag tänker på hur snett mycket är i världen. Rädd. Men lika glad och tacksam blir jag då jag ser människor som kämpar för det goda, det "rätta", i det här sammanhanget.

Rädsla är egentligen inte något bra känsla på något sätt. Den gör att människor bara ser sitt, sluter sig, gömmer sig, slåss, krigar... motsaten är trygghet och alla känner vi väl att tryggheten är något som är lika positivt som rädsla är negativt. Trygghet. Ordet i sig är fint. Det satsar vi på! Trygghet för alla. Man ska kunna vakna och känna att man kan ge sina barn mat så de överlever. Man ska kunna vakna utan rädsla att ens barn ska bli skjutet på väg till skolan. Man ska kunna känna trygghet att ens barn ska få hjälp om det blir sjukt. Ni ser att jag återkommer till barnen. Det är det finaste vi har. Ever.

 

spikie

9 januari 2011 20:05

otroligt bra skrivet! Håller med fullständigt.

http://spikie66.babyblogg.se

 

Johanna

10 januari 2011 22:13

Uch, den ångest som flytta in i, egentligen i samma stund man fick veta att man bar på ett nytt litet oskyldigt liv.

Och hemska nestlé sedan.. inte bara att de bidragit till små oskyldiga barns död.. de dödar oskyldiga djur i jungeln för att få palmolja till inte bara barnmat utan även andra produkter de produserar!
Önskar jag hade lite av din beslutsamhet.
Men håller på att införa en vegetarisk dag i veckan här hemma!

http://mittmirakelevelina.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...