Lyckeli: *öppnar frysen* Ja ha sånna!

Jag: Hallon? Frysta hallon?

Lyckeli: Mmmm. Ha det.

Jag: Okej, men du kan säga "snälla mamma" när du vill ha något, så blir jag glad.

Lyckeli: NÄJ! Ja VILL inte de!

Senare kommer Lyckeli tillbaka med den tomma tallriken och vill ha fler hallon

Lyckeli: Ja ha meja sånna.

Jag: Fler hallon?

Lyckeli: Ja. Nu bev du gaaad!

Lilla stumpan. Det var något väsentligt som gick förbi där men du är söt ändå, med dina hallonkladdiga fingrar och vackra, vackra ögon.

Ja, vår tanke har ju hela tiden varit att ha Lyckeli hemma fram till hösten 2011. Då hade jag tänkt att vi kunde ta ut vårdnadsbidrag för henne nu under våren, då vi har nått gränsen på 250 föräldrapenningsdagar, som är minimum för att få bidraget. Men nu då jag läste igenom hela häftet om bidraget igen, för att anmäla mig, då inser jag att man inte får ta ut bidraget om man tar föräldrapenning för något syskon till barnet. Nähä!? Jag får alltså bara kombinera bidraget med förvärvsarbete. Min man eller sambo får heller inte ta ut föräldrapenning för något syskon för att vi ska kunna få vårdnadsbidraget för Lyckeli. Om han nu inte är skriven på en annan adress, då går det bra... så den som kan få bidraget är en ensamstående, eller iaf särboende, förälder, som har barnet hemma samtidigt som den arbetar tillräckligt mkt för att få in pengar så det räcker till hushållet, förutom de 3000 som bidraget står för. Lyckat.

Skit också.

Jag tror jag har kommit på knepet med att få min egna sushi god. Mer vinäger i riset är vad receptet säger verkar vara melodin, så idag blev det sushilunch. Nyårsdagen är Sveriges största pizzadag men både jag och Marcus kände för något mer fräscht.

  Jag fyller mina makis med gurka, morot, avocado och rökt tofu. Gott!

Nyårskvällen var fin för oss. Umgänge med fina vänner, god mat och en del häng med barnen. Jag har aldrig varit så jättefascinerad av just nyår. Det är skoj att festa till det lite men jag brukar tycka att det är nog med festmat och godis efter hela julhelgen. Därför är det skönt att ha sådär lagom kalas, med vänner som man kan vara sig själv med. Tobbe och Veronica är enkla att vara sig själv med.   

  Hela nyårsgänget

Ja, man kan tvista länge om ifall vegankrubb ska efterlikna köttprodukter eller inte. Jag tycker det är ganska najs att kunna hänga med i den gällande, kulturella matnormen utan att slänga i mig kött, fisk och fågel, och har därmed inget emot att kalla det "sojakyckling" eller "sojalax" för att andra snabbt ska fatta ungefär vad för sorts produkt jag talar om och hur man ska servera den.

Nu har vi testat något som ska likna kycklingklubbor, men som då är gjorda till största delen av gluten. Jag inhandlade dessa på Gröna Boden på Vasaplatsen i Göteborg (löööv that place!) och har för mig att jag fick ge sex eller sju tior för fem klubbor. Jag marinerade dessa i honung, vitlök, chili, soja och flingsalt och hade dem sedan i ugnen ungefär en kvart.

Marcus gillade dem. Jag tyckte de var sådär... det var ett lager som ska efterlikna kycklingskinnet och det tyckte jag var rent utav äckligt. Sedan var den en viss bismak jag inte klarade av. Jag har testat mängder av andra soja- och glutenprodukter som är supergoda, men dessa får som sagt en ganska ljummet betyg av mig.

Japp, sånt är livet som småbarnsförälder. Jag och Marcus knöt oss runt tvåtiden och sedan var nog uppe vid Benjamins säng fem miljoner gånger fram till för att natta om, ge nappen och dutta i rumpen. Men fem, som sagt, var det dags att byta bajsblöja. Suck... sicken tidt, tänkte jag, gluttade under blöjan och såg mycket riktigt en bajs där. Jaha. Ner till skötbordet. Av med blöjan. VAR ÄR BAJSEN? Borta. Väck. Den försann på väg ner för trappan. Eller? Kan jag ha sett i syne? Jag "vet" att jag såg den i blöjan, men nu var den då borta. Och Benjamin var vaken, glad som en ko och pigg som en lärka. Det blev tidigt frukost för mig och honom vid köksbordet i väntan på att Marcus skulle ta över nattskiftet halv sju.