Coolast i stan.

Lyckeli tar så bra hand om sin lillebror. Om han sitter på golvet och gnäller lite medan hon är i ett annat rum så utbrister hon ofta: "Ja pommer, Benjamin!" och så springer raska fötter tripp, tripp, tripp för att ge en leksak, sjunga en sång för honom eller bara lägga sig på golvet intill. Och han blir så glad! Själaglad, då storasyster, den bästa personen i hela världen, dyker upp.

Benjamin är en vällinggrabb, alla gånger. Han äter inte så gärna mat, även om vi lyckas peta in en sked gröt eller frukt då och då. Nej, välling ska det vara, och det före varje gång han ska sova (två ggr om dagen, samt inför natten) plus två gånger nattetid. De där nattmålen får han gärna skippa snart om ni frågar mig, det tär gansa mycket på oss föräldrar att gå upp och mata, natta om, nappa, rumpdutta och vagga för att han ska sova på nätterna. Vi måste komma på ett sätt som gör att han somnar om på egen hand, för inatt var jag uppe inte mindre än 8 ggr och jag var INTE pigg då klockan var sju och det var dags att gå upp.

Jo, men med maten - han ointresse för mat KAN ha att göra med att två tänder håller på att spricka upp där nere. Han första tänder, så sött! 28 januari var första gången vi kunde känna ena spetsen med fingret, och nu syns de som små, små risgryn. Det kan ju få barn att tappa aptiten ett tag. Jag hoppas det vänder, för jag tror han skulle må bra av att käka lite linser och potatis också, inte bara välling...

Min fina vällinggrabb

Tjofräs, idag blir pojkapan 30 år! Herregud, det måste innebära att jag barkar dithän med, med jämna steg. Men jag har ännu några månader på mig att njuta av att vara 20någonting.   

Vi ska fira honom imorgon, med god mat framåt kvällningen, men jag kan iaf visa några kort från förra söndagen, då vi var och bowlade med hela Marcus familj. Alltså hans föräldrar, hans storebror med familj och så lillebror - David - och hans fästmö.

Lyckeli bowlade också, och jag kan ju säga att hon slog mig... fett. Jag BRUKAR vara rätt okej på bowling, men jag var totalt jättesist av alla. Görkasst, men hey, nån måste ju komma sist med. Hellre jag än min dotter.

Amandas klot är i rullning, och det är klart man följer det med spänning. I Åsa, Amandas mamma, bor det en bebis som beräknas komma i början av april. Spännande! Jag tror det blir en grabb.   

Me myself i egen hög person. Koncentrationen lyser, inte sant!

Lyckeli och Amanda, glada kusiner, hemma hos David och Lina efter bowlingen. Där fick vi underbart god pasta och sedan nån smaskens kolagodis som de hade gjort, med rispuffar i. Mmmm... dem kan man lätt drömma söta drömmar om ett bra tag. Vi fick hela den här dagen med bowling och mat av David och Lina i julklapp, allihopa. Roligt initiativ!