Ja, Sandra med barnen var här i måndags. (Jag är ju tokigt mycket efter i bloggandet så jag skriver det här några dagar efter, men daterar det samma dag det hände.. ja, ni fattar.) Lyckeli tyckte först det var mycket underligt att inte Elly skulle komma också, för de där tre flickorna brukar ju leka i grupp. Men Elly kunde inte, och med löfte om att de snart skulle ses alla tre, snart, så såg hon fram emot att Tilde i alla fall skulle komma och leka med henne. Sandra berättade att Tilde, däremot, hade deklarerat att hon inte ville leka med Lyckeli, men "om Marcus är hemma vill jag leka med honom". Haha! Söta hon!

Så här söta var de förresten då de kikade ut genom nätet i studsmattan:

        HAHAHAHAHAHAHAHAHAH!

Freja och Benji Boy lekte bra tillsammans med. Benjamin glömmer att han är åtta månader och därför måste gnälla då det kommer roligt folk, vilket ju är skönt för mina och Marcus öron.   

Freja kan vinka!

Tjejerna hann med ett bad också, och det var poppis.

Jag och Lyckeli läser lite i en bok med ramsor, precis efter frukost (därav den otroligt direkt-från-säng-iga looken jag har).

...på vad mitt sista inlägg i 30dagarstemat ska handla om. Rubriken är "ett sista ögonblick" men jag får inte till det i huvudet. Ska fundera lite till, men snart så.

Idag är det apkalas för David, som fyllde 30 igår. Vi ska käka pizza och hänga hemma hos honom och Lina. Mysigt! Innan dess ska jag ner till vc för att se vad de säger om det mycket missprydande ärret jag fick då de tog bort en leverfläck för knappt ett år sedan.

Coolast i stan.

Lyckeli tar så bra hand om sin lillebror. Om han sitter på golvet och gnäller lite medan hon är i ett annat rum så utbrister hon ofta: "Ja pommer, Benjamin!" och så springer raska fötter tripp, tripp, tripp för att ge en leksak, sjunga en sång för honom eller bara lägga sig på golvet intill. Och han blir så glad! Själaglad, då storasyster, den bästa personen i hela världen, dyker upp.

Benjamin är en vällinggrabb, alla gånger. Han äter inte så gärna mat, även om vi lyckas peta in en sked gröt eller frukt då och då. Nej, välling ska det vara, och det före varje gång han ska sova (två ggr om dagen, samt inför natten) plus två gånger nattetid. De där nattmålen får han gärna skippa snart om ni frågar mig, det tär gansa mycket på oss föräldrar att gå upp och mata, natta om, nappa, rumpdutta och vagga för att han ska sova på nätterna. Vi måste komma på ett sätt som gör att han somnar om på egen hand, för inatt var jag uppe inte mindre än 8 ggr och jag var INTE pigg då klockan var sju och det var dags att gå upp.

Jo, men med maten - han ointresse för mat KAN ha att göra med att två tänder håller på att spricka upp där nere. Han första tänder, så sött! 28 januari var första gången vi kunde känna ena spetsen med fingret, och nu syns de som små, små risgryn. Det kan ju få barn att tappa aptiten ett tag. Jag hoppas det vänder, för jag tror han skulle må bra av att käka lite linser och potatis också, inte bara välling...

Min fina vällinggrabb

Tjofräs, idag blir pojkapan 30 år! Herregud, det måste innebära att jag barkar dithän med, med jämna steg. Men jag har ännu några månader på mig att njuta av att vara 20någonting.   

Vi ska fira honom imorgon, med god mat framåt kvällningen, men jag kan iaf visa några kort från förra söndagen, då vi var och bowlade med hela Marcus familj. Alltså hans föräldrar, hans storebror med familj och så lillebror - David - och hans fästmö.

Lyckeli bowlade också, och jag kan ju säga att hon slog mig... fett. Jag BRUKAR vara rätt okej på bowling, men jag var totalt jättesist av alla. Görkasst, men hey, nån måste ju komma sist med. Hellre jag än min dotter.

Amandas klot är i rullning, och det är klart man följer det med spänning. I Åsa, Amandas mamma, bor det en bebis som beräknas komma i början av april. Spännande! Jag tror det blir en grabb.   

Me myself i egen hög person. Koncentrationen lyser, inte sant!

Lyckeli och Amanda, glada kusiner, hemma hos David och Lina efter bowlingen. Där fick vi underbart god pasta och sedan nån smaskens kolagodis som de hade gjort, med rispuffar i. Mmmm... dem kan man lätt drömma söta drömmar om ett bra tag. Vi fick hela den här dagen med bowling och mat av David och Lina i julklapp, allihopa. Roligt initiativ!

När Marcus är ute på jobb, då får vi roa oss själva här hemma. Det brukar gå bra, men man får ju ha fantasi för att det inte ska bli gnäll och uttråkning.    Ni skulle sett mig sist, jag fick ha en unge i sele på ryggen och en i sele på magen (både skulle promt bäras) och så dansade jag omkring i lägenheten. Bra motion iaf!

Och så byggde vi med tågbana:

Och så åt vi gurka: 

Det är ett jäkla flås som behövs för att hänga med två små barn här hemma. Men I LOVE IT! Jag och Marcus talade idag om hur lyckliga vi är som kan ha våra barn hemma som vi har. Lyckeli är trots allt 2,5 år nu och de flesta av hennes jämnåriga går på förskola. Jag vill inte... jag bara älskar att ha henne hemma, hos mig, hela tiden. Höra hennes små finuligheter och se hennes upptåg. Benjamin älskar henne så himla mycket med, och hon honom! De där två, alltså.. gud va fina de är!