Direktlänk till inlägg 29 mars 2011
Vad gör man då man bara väntar på att dö? Då man vet att det inte finns någon återvändo, inget val, fast man så gärna vill stanna kvar i livet här och nu, där man har sina barn, sin man och sina älskade vänner och släktingar? Hur når man acceptansen, förståelsen för att det som kommer måste komma? Det är så svårt att ens försöka sätta sig in i det Linda upplever just nu, i slutet av sitt liv.
Hon är en sann kämpe och en ängel redan på Jorden.
Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...
Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 |
8 | 9 | 10 |
11 |
12 | 13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 | 20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 | 26 | 27 | |||
28 |
29 | 30 | 31 |
||||||
|