Vi bestämde hastigt och lustigt i söndags kväll för att dra till Uddevalla på måndag morgon. Min mamma bor där, och dörrarna står alltid öppna för oss. Så vi packade in alla barn, vagn och resesäng och drog iväg. Då vi ätit lunch hos mamma och lagt Benjamin i vagnen för att sova middag drog jag och Marcus med Lyckeli till Einars café som ligger i Uddevalla centrum. Min syster är delägare i det ceféet och Lyckeli har länge pratat om att hon vill åka dit och "se Tejes baka alla bullar" så det klart hon skulle få det. Och det blev dubbelt upp - hon fick baka EGNA bullar också!

  Först ska degen kavlas ut.

  Och så ska smeten på.

Smet är gott.  

   Lyckan fick ha bagaremössa "fö de ska man ha" och Teres, Anders och Ermin tog så himla bra hand om henne, visade henne och pushade på.

  Dags att rulla ihop degen. Moster Teres hjälper till. 

  Sådärja!

  Lagom stora bitar ska det vara.

Och så såg Ermin till att Lyckan fick "de roliga formarna" med mönster. 

   Ut på plåten ska de, bullarna!

Medan bullarna jäste fick Lyckan göra marsipanfigurer. Hon trodde det var lera så hon smakade inte alls, men sedan fick vi hem marsipanen i en påse och när hon väl förstod att det var "godis" så var hon själaglad. 

Så var det dags att få socker på bullarna. 

Mycket socker ska det vara, tycker Lyckeli. 

Sedan skulle bullarna vara i ugnen och sedan svalna, och under tiden kan man ju passa på att hjälpa moster Teres att doppa chokladbiskvier i choklad. 

       Klart man ska smaka också.

  "Det häj va jojit!" tyckte Lyckan.  

Det färdiga resultatet!

Stolt  bagare som sedan fick hem två två stora påsar med egenbakade bullar.

     Mamma fick smaka.

  Pappa med.

  Lyckeli hade väldigt roligt, och vi kommer garanterat fråga om vi får komma igen och låta henne praktisera lite på Einars café.