Fy bubblan, säger jag. Tack och lov säger jag också, för att jag inte har fått en så allvarlig variant av skiten. Jag kräks inte ens. Men jag är nära, hela tiden. Och så är jag yr och snurrig, orkeslös och hängig. Nä, det var inte det bästa som kunde hända, då vi skulle fira fina Linas trettioårsdag, som var igår, idag.

Fint väder är det iaf. Och jag ska faktiskt masa mig ut för att sätta mig på baksidan, där solen gassar och det är lä, och njuta av stillheten en stund. Jag har ett tack och lov till - Tack och lov att Marcus är hemma så jag vet att barnen blir väl omhändertagna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...