Nyaste kusinen har inte fått något namn än, men vi var där idag för att snosa, lämna över den noga utvalda gosekossan som vi inhandlat samt låta Lyckeli och Amanda röja lite. Lilla bebisen fick högsta betyg, hon var söt som en pralin och så liten, liten... Benjamin var nästan dubbelt så stor då han föddes så den här lilla skapelsen kändes nästan overkligt skör och pluttig. Men så fin!

Jaja, jag ska sluta tjata om den kassa kvalitén, jag är glad att jag över huvud taget kan ta bilder med NÅGOT i dessa kameralösa dagar.  

Lilla miraklet 

    Lyckeli var så glad då hon fick hålla en stund.

  Stolta storasystern Amanda

  Så fin!

   Marcus med nya brorsdottern

Så, igen - GRATTIS, Cristian och Åsa, till ännu en fantastisk dotter!

Det är mycket Pippi här just nu. Dvd:n har gått varm emellanåt sedan Lyckeli var drygt 1,5 år men nu avancerar det. Dels hittade jag ett Pippitält på rea för några veckor sedan och det slits med hälsan av båda barnen. Sedan fick Lyckeli i julklapp av sin farbror att gå med kusin Amanda, farmor och farfar på "Pippi on ice" och det sker nu på lördag. Sist men inte minst fick Lyckeliten en hel pippstrass av mormor sist vi hälsade på henne. Detta provades idag under mycket förtjusta tillrop och som tur var hade vi ytterligare en pippiperuk hemma, så Benji Boy kunde vara med på ett hörn.

I tisdag var det påskfest på Öppna Förskolan här. Fröken hade bakat rulltårta och gjort små bakelser (Lyckeli ratade helt, Benjamin fick smaka grädden och den halva persikan som låg uppepå kakan), vi sjöng "Gullefjun" och det var massa barn där. Ja, massa för att vara här där snittet nog ligger på fem, max sex föräldrar med barn per gång.    Det är ett litet place.

Barnen fick klä ut sig och det var skoj, tyckte Lyckan. Hon fick låna klänning och förkläde ur mormors gömmor och hon var superglad då hon fick ha SMINK (kajal som vi gjorde prickar med) i ansiktet. Så här söta blev barnen:

Kvalitén är inte den bästa men det är Marcus telefon som får agera hushållets kamera medan systemkameran är på lagning.  

Vi sitter vid frukostbordet. På bordet står en stor bukett tulpaner, vilka snälla svärföräldrarna kom med igår. Jag säger till Lyckeli: "Har du sett, så fina blommor!?" Hon svarar: "Ja, dom e så fina, dom e så vackert." vilket jag bekräftar. Så fortsätter jag: "De heter tulpaner, blommorna." Lyckeli funderar lite och frågar sedan: "Men, min hed (sked) då? Vad heter den?"

Jamen vadå? Där står blommor på bordet, och så säger mamman att de heter tulpaner. Då undrar man ju vad skeden heter. Är det så konstigt? Nä, men sött.