Dagen D närmar sig. Benjamin fyller snart ett år. Stora, lilla grabben! The mama and the papa grubblar för fullt på hur vi ska göra hans stora dag till den bästa möjliga. Det ska donas med mat, fika, tårta, lekar och lite annat sånt där som hör kalas till. ROLIGT ska det bli!

  Lillgrabb med mamma

  Lillgrabb med pappa

Det verkar ju klart roligare att hänga med pappa om man ska se på hans miner.   

Benjamin är världsbäst på att stoppa saker i munnen. Grus, pinnar, små bortglömda makaroner från golvet, korken till Inotyoltuben, magneterna från kylen (De är såpass stora att han inte kan sväja dem. Det är ju annars farligt om de får i sig två magneter, de kan gör att tarmen liksom hakar ihop om magneterna befinner sig på två olika ställen men dras till varandra.), kritor, mammans mobil osv i all evighet. Det ska testar, smaskas, smakas, tas ut ur munnen igen, studeras, smakas på lite till och om han finner det lämpligt så sväljer han det. OM inte jag eller Marcus har hunnit fram för att ta ut vaddetnuärhanharimunnen innan dess.

En liten studie i, enligt Benjamin, lämpliga saker att stoppa i munnen under blott tre minuter på gräsmattan:

Mammas kamera.  

  En blomma.      Linsskyddet till mammans kamera.

  Lite gräs.   Lite grus.   Mammas äppleskrutt.

Ett rätt av fem möjliga.   

Åh, jag är efter igen... det händer för mycket roligt på dagarna för att jag ska hitta tiden att blogga så mycket som jag egentligen vill.   Jag älskar ju att ha min blogg som en slags dagbok, att läsa tillbaka i och kika på bilderna.

I lördag var vi i alla fall uppe på lekplatsen en skvätt:

  Coola gänget på väg. 

  Det brukar ta en liten stund att gå till lekplatsen, trots att det är max 100 meter dit. Lyckan ska dela ut pinnar till oss andra (viktigt att alla får en var), hon ska plocka blommor och klättra på stenar. Det vi räknar liksom in tiden att gå till lekplatsen i lektiden med, för de har ju skoj.

Det är underbart att bo i ett område där det finns så gott om lekplatser. Vi har... få se; en, två, tre, fyra, fem, sex, sju; SJU som ligger så nära att det inte tar mer än fem minuter att gå dit. Tre ligger iofs på våra egna gårdar här i området där vi bor, men hey, där leker de ju också. Sedan finns ett gäng till, som vi inte besöker, men de ligger ju ändå där i väntan på upptäckt.

Vad har vi gjort för massa som är så roligt, då? Jo, igår var vi och hälsade på hos min mamma, som hade fått massa små lammungar. Tio stycken. Två var helt nyfödde, bara timmarna innan vi kom, och de var så små, så små. Lyckeli lekte med sin kusin Teodor och sedan åkte vi till min lillsyrra Maja för att fira både henne och hennes sambo Anders. Det var skoj och vi fick så mycket god mat så magen stod rakt ut på vägen hem sedan. Men det var det värt!

Jo, tillbaka till lekplatsen och vad rubriken på det här inlägget faktiskt handlar om: Barnen gillar att gunga! Se här: