Jag verkligen älskar vädret. Solen, den blåa himlen, de fria dagarna då vi skrotar runt på lekplatser och sakta går hemåt för att laga lunch, ta med en fika ut på baksidan eller bara slappna av framför lite Nalle Puh mellan solstunderna. Vi försöker göra det bästa av situationen trots att vi är rejält förkylda, jag och barnen, (Marcus har klarat sig än så länge) och idag har det varit en riktigt fin dag.Bilderna här nedan är ifrån gårdagen.

Lyckeli fick ta några kort med kameran också, och här är resultatet:

Hemma väntade den här godingen, som medan jag och Lyckeli var ute hade sovit middag och hängt lite med sin pappa:

Snorig och lite glansig i ögonen, men glad de flesta stunder ändå.

Benjamin har förresten lärt sig två ord! 9 maj kom båda två, först ett mycket koncentrerat "b...b...b...app" då han visade mig sin napp på morgonen och sedan ett viskande "paaa-paaa" med ett stor, medföljande léende då han insåg att han hade lyckats.   

Hon är så vacker så det gör ont i mig! Hur kan lilla jag få så fina barn?!

Mitt allra första lopp! Jag hade som mål att klara mig under 35 minuter men kom, mycket stolt, i mål på 28 minuter och 45 sekunder. YEY! Jag är så stolt! Och det bästa är att jag HADE nog kunnat kapa en minut om inte så många tanter hade GÅTT i de första startgrupperna, vilket man absolut inte får. Och sedan tror jag även att jag hade kunnat kapa en minut om jag hade pressat mig liiiite till. Nästa lopp är Blodomloppet 30 maj. Då ska jag klara fem km under 30 minuter! Idag blev 5km-tiden dryga 30 minuter, då banan "bara" var 4.6 km.

Nästan lite fånigt stolt...   

Nästan varje söndag äter vi middag hos Marcus föräldrar, a.k.a "de gamle". Det är alltid trevligt och barnen gillar att hänga med sina farföräldrar. Igår var vi till och med där innan de gamle själva kom hem, för att ockupera deras pool och altan i sommarvärmen.

Mina glada grabbar!

Japp. Jag trodde som många av er har sagt till mig för att peppa - att jag nog bygger muskler nu och därmed står stilla i vikten. Men så berättade Ermin, en bagare på syrrans cafe, a.k.a gjädjedödaren, att om man inte är bodybuilder och käkar massa proteinpulver, så går man upp typ 0.5 kg muskler OM ÅRET om man tränar på bra. OM ÅRET?! Men... jag har ju gått upp två kg muskler på typ en månad... Eller har jag inte det då? Men va FAAN! *suckar*

Jaja. Jag brukar påstå  att en vikt inte är mer än en siffra och det får jag ju stå för när det gäller mig själv också.   

Benjamin har fått ett sjujävla humör! Då han inte får som han vill så skriker han, spänner ögonen i en med ögonbrynen helt ihopkorvade, han bankar med sina små nävar och hela kroppen blir så frukstrerad att han spänner sig bakåt, som en ostbåge. Fy bubblan vad han blir förbannad, och man riktigt ser frustrationen i hans blick. Och en snart ettårig person stöter på MÅNGA situationer i vardagen då han inte kan bestämma själv som han vill, jag lovar!

Det är bra med humör. En unge som är hälften mig och hälften Marcus kan omöjligt INTE ha humör, tror jag! Både jag och han var nog ganska... tja, besvärliga, som yngre. Envisa som åsnor dessutom. Men som pappa sa - ensvishet kommer man långt på!

Yes! Jag fixade 5 km på bandet idag på den fina tiden 30 minuter och 55 sekunder. Det kändes fint! Jag slog av på takten den sista kilometern, annars hade det blivit 30 blankt. Nu SKA jag klara målet på Vårruset, som är om knappt en vecka, att komma in under 35 minuter. Och så under 30 minuter då jag springer Blodomloppet 30 maj. Tjoflöjt!

Jag - springa 5 km? För ett halvår sedan hade jag garvat dig rakt i ansiktet om du sa det, men nu, nu verkar det som att Tina kan, ändå.  

Ska bara se när min kropp fattar att man ska TAPPA vikt av att springa, inte lägga på sig... 

Tand nummer tre och fyra börjar sticka fram på Benjamin. Lustigt, det var en morgon i helgen, på landet, då jag hade drömt att han fick tänder. Så kom jag ner till köket, stack fingret i hans num och kände efter. Och visst, två små spetsar kikade fram i överkäken. Han har de två i mitten där nere, och nu följer INTE de två i mitten där uppe utan de på sidan av dem. Kommer bli så sött, så.

Jag har haft tur i det att mina barn verkar inte känna så himla mycket av då de får tänder. Visst, lite kink och lite sämre aptit har de ju haft, men en del barn drabbas ju så himla mycket av jobbiga biverkningar, som feber, diarré, förlorad aptit osv.