Igår for vi till Liseberg. Det var inte BARA en nöjestripp, det var även den stora dagen då Lyckeli skulle lämna sina sista nappar till kaninerna för att "bi en toj tjej" som sover utan napp.    Hon var lite reserverad först, men hon såg noggrannt på hur kaninen skickade ner napparna i "nappomaten" så att "kaninbebisana kan ha dom sen, nä dom bij jessna!", enligt Lyckeli.

Kaninen fick lite hjälp att öppna påsen med Lyckans nappar.

    Och så ner i nappomaten med dem!   Lyckan tittade storögt på.

Sedan blev det applåder och diplomutdelning där det intygades att min tjej är "en äka kaninvän" som ger kaninbebisarna sina nappar.

    "Oj, va många nappaj!"

Liiite skeptisk...    Men sedan gjorde hon tuppen upp tillsammans med Herr Kanin.

Då detta stora var avklarat blev det åka av, kan jag lova! Storskrutt fick ett eget åkpass och åkte både med mamma, med pappa och på egen hand i diverse attraktioner.

Även Benjamin bus fick vara med och åka, men det räckte med Ponnykarusellen för hans del.

Åka karusell var ju skitball, tyckte han! Men han hade liiite svårt att sitta stilla. Fötterna skulle vara på hästens öron, på hästens svans, på hästens mage... fram och tillbaka. Marcus fick kämpa för att hålla kvar honom på karusellen över huvud taget.  

Sedan fick han kika på när Lyckeli åkte lite mer, innan vi åt middag, spelade bort några kronor, köpte några chokladguldpengar och sedan åkte hem. 

Är du sugen på en långritt på en stabil och härlig häst? Då rekommenderar jag verkligen Nordritt! Vi var där idag, stora delar av mitt Dinglegäng (vi är tio tjejer totalt och vi var sju av oss idag), och red en lång tur i skogarna i Svartedalsreservatet utanför Stenungsund. Vädret var PERFEKT, ledaren Pia mycket trevlig och bra och jag längtar redan till nästa vår då vi ska göra om härligheten.

Något positivt med sånt där fuktigt väder vi hade här för några dagar sedan, då åska hänger i luften, det är att Lyckeli får faaaantaaaastiska korkskruvslocka. Ojojoj, jag tycker de är så himla läckra. Älskade unge!

12075 gram bebis. 79.5 cm bebis. Ett par rejäla kubikdecimeter Benjamin, det är fina grejer, det! Han är så mysig, min grabb - älskar att gosa in sig i sin filt och ligga nära, nära, peta en på näsan och flina. OJ va jag älskar honom!

Det var en sjudundrande, rolig, FIN och bra fest vi fick oss i lördags. Vi höll till på Old House i Lysekil, där maten var god och personalen mycket trevlig.

Medan vi väntade på att brudparet skulle anlända till festlokalen tog fotografen parkort på oss i parken intill. Detta är dock inte det fotografen tog, utan detta tog Jenny, och jag ville mest visa hur fina jag och Marcus var.  

Så anlände brudparet i den otroligt stämningsgivande vagnen som drogs av två hästar. 

Utanför Old House i Lysekil. 

Brudskål nummer två skedde uppe på balkongen, och självklart var parets son Tristan med och skålade (med sin kusin Hugos nappflaska). 

Min fina Marcus! 

Min bästa vän! Fina Veronica! 

Bröllopstårtan ska självklart skäras upp efter en god, trerätters middag. 

Och så en brudvals på det, så var kvällen fullbordad.

Så här glad var jag! TACK, för att jag fick vara värdinna på ert bröllop, Tobbe och Veronica! Det var så skoj att få dela ER dag med er! 

Min bästa vän har gift sig! Det är det jag har planerat inför, grejat och donat med den sista månaden. Jag var nämligen värdinna och fick uppleva både planeringen inför bröllopet och sedan vara nära själva brudparet på deras stora dag. Och vilken dag! De var vackra som få och de strålade ikapp med solen som värmde oss från en blå himmel. Fantastiskt! Jag har tagit MASSOR av kort, men får ju vara lite restriktiv då jag ska ha in dem i bloggen, så ni orkar scrolla hela vägen igenom dem.    Så här följer en del av korten:

    De valde Lyse kyrkruin som vigselplats, och jag måste säga att det var en av de vackraste jag har sett. Nästa lika vacker som Dalaborgs ruiner, där jag och Marcus gifte oss.  

Min bror spelade och hans dotter Jonna sjöng så fint! 

Puss, älskade! 

Den obligatoriska riskastningen. 

Brudskålen! 

Min allra bästa vän, min underbara följeslagare, min fina Veronica som var den vackraste bruden jag har sett! Och så hennes Tobbe var otroligt snygg och även han vacker, med den där läckert mörklila "slipsen" (vet inte vad det heter) och med all sin kärlek till Veronica som bara lös ur varje por av honom.

Jag skriver, packar, donar och grejar. Fixar, organiserar, förbättrar. Står i helt enkelt. Imorgon är en stor dag! Jag kan tyvärr inte avslöja vad som händer, för det är en hemlis, och jag kan tyvärr inte rapportera förrän på måndag då jag är hemma igen, men då ska jag återkomma med bilder från helgen. DET SKA BLI SÅ ROLIGT!!!

Och förresten, ett av Lyckelis mest använda ord just nu är höjövaje. Kan ni gissa vad det är? Jo, det är sjörövare.  

Och Benjamin tränar på ord. Det mesta låter likadant men "upp" och "app" (napp) kan man särskilja från mängden konsonanter och vokaler som blandas i en härlig sörja som ordbajsas ut varje sekund av hans vakna tid. Loverly!   

Lyckeli frågade om hon fick skriva på mitt häfte med öppentider jag fick på Liseberg igår. Ja, det fick hon, så hon tog en penna och började skriva och ljudade samtidigt:

"Käja älskade. Huvudet äj vanligt och kjädena äj vamt. Stoj puss fån mamma!"

Hahahahahaha! "Huvudet är vanligt och kläderna är varmt"? Fniss... jag ÄLSKAR att ha en treåring här hemma! Hon säger så mycket roligt. Imorse frågade hon mig då jag satt och halvsov i soffan:

"Mamma, va eeee de?"

"Inget, jag är bara lite trött." kontrade jag.

"Äj du schuk elle äj du gammal?"

Ööööh? Måste jag välja?